Månad: oktober 2009

Cancer eller en vanlig sträckning

Efter att ha legat ner i tre dygn var jag trots min sjukdom tvungen att göra nåt fysiskt idag. Därför byggde jag ett sovrum. Tidigare har jag haft en ”porrhåla” (säger Hetero-Jompa) men nu har jag byggt ut den så att jag har ett helt nytt rum. Spännande.
Jag är snart frisk men jag har fått för mig att jag har cancer. Eller så har jag sträckt mig. Den som lever får se. Går jag till en läkare så vet vi alla att jag blir hemskickad med en extra stark alvedon i fickan (dvs 2 receptfria) med orden ”vänta en vecka och återkom”. Ja, så höga tankar har jag om den svenska vården. Faktum är att ingen läkare nånsin kunnat ge mig en diagnos. Ever. Förutom den gången då hor-Z gav mig mitt livs första och hittills enda klamydiakoloni. Men det hade ju vem som helst kunnat räkna ut.
Nåväl. Jag är fortfarande svag. Men jag lever än.
Och jag dammade av mitt Alfapet och mitt Uno och jag tänkte att min blivande make måste älska dessa spel.
Faktum är att jag funnit nån som jag tror är perfekt. Mer om honom en annan gång, men han är 38, smart, snygg och vegetarian.
Nöjd i nya sovrummet:

Alfapet och Uno:

Love:

Tidsfördriv

Just nu ute med Sebbe. Korta promenader tror ni, men ni har fel. Få och långa så att jag hinner ligga och kurera mig medan han trött men tacksam ligger och sover.
Vevade ihop en sallad. Kroppen kräver nyttigheter.
Sedan ligger jag och ser dokumentärer om Stockholm. Trots allt så är jag ju kung av dokumentärer.

Sjukdomstillståndet

Låt mig lite kort berätta om mitt fysiska tillstånd.
* Känner mig instängd i mitt huvud. Hör inte så mycket. Lock för öronen.
* Näsan rinner. Det konstiga är att det började huxflux. Det brukar ju komma lite smygande.
* Smärtor nånstans inne i kroppen. Njurarna eller nåt.
* Ont i högra delen av magen. Det strålar ner mot ljumsken och ut i låret och ända ner till högra knäet.
* Det hugger till i hjärtat lite då och då. Mycket obehagligt.
* Halsen är så gott som okej nu.
Vet ej om jag har feber men jag fryser åtminstone inte särskilt mycket. Bara lite då och då. Min termometer stannar på 36,5 grader och har gjort så sedan jag köpte den för fem år sedan. Jag utgår från att den är trasig och det irriterar mig att ingenting någonsin kan FUNGERA.
Jag ligger i soffan och lyssnar på 300 Classic Favourites. Mycket dramatiskt med mycket stråkar.
Så är det.

Organdonation och kremering

För första gången sedan ca 1876 är jag officiellt sjukskriven.
Jag känner mig som en dålig människa – en belastning för samhället.
Jag vet att det inte är så. Jag vet att jag sparar samhället en massa cash då jag inte är ute på byn och smittar ner hundra andra människor. Men ändå är det så jag känner när jag är sjukskriven.
Jag var ute med Sebbe och jag ville lägga mig ner på trottoaren och gråta. Så svag är jag.
Men, som en vän sa igår, så länge jag kan stava så behöver ingen ambulans tillkallas. Börjar jag särskriva så kan ni börja leta efter en lämplig begravningsbyrå – dock ej den som finns ett par gator från min bostad. De SÄRSKRIVER nämligen firmanamnet. Jag blundar varje gång jag går förbi.
När vi ändå är inne på ämnet så vill jag officiellt meddela: jag vill kremeras och ja, jag vill donera mina organ.