Imorgon ska jag trotsa mitt hälproblem och gå till jobbet så jag slipper folk.
Idag ska jag rikta min ilska mot SL:s personal. Varför är de så ohyfsade och sega?
Både igår och idag har följande “konversation” utspelat sig:
Jag: Hej.
Spärrvakten: –
Jag: *Namn på t-banestation*
Spärrvakten: –
Jag: Tack.
Spärrvakten: –
De tittar inte ens upp. Jag hade kunnat vara drottning Silvia utan att de hade märkt det. VARFÖR kan de inte vara lite TREVLIGA? Jag kräver inte att de ska önska sina kunder en trevlig dag men de kan väl åtminstone TITTA på en i en halv sekund och kanske, kanske till och med säga “hej” tillbaka.
Jag orkar inte ens tänka på att fastän jag igår tömde papperskorgen på pantburkar så låg där idag tre nya. Jag orkar inte för då exploderar jag på riktigt.
Månad: januari 2008
Dagens mail
Dagens djupa
Varför är jag så arg idag?
Varför kan det inte vara sommar?
Varför kan jag inte ligga i gräset och mysa med Sebbe + kärleksobjekt?
Varför är det en tradig måndag i f-u-c-k-i-n-g januari?
Varför är folk så tröga och inte minst varför måste det sabba min dag mitt liv när det inte är jag som är trög?
Åh, jag har så mycket att ge men ingen som tar emot.
Varför kan det inte bara flyta på? Och snabbt?
Varför måste man kämpa för varje minsta lilla sak?
Bind mig, älska mig. Nu.
Positivt tänkande:
Ska krama Sebbe så hårt när jag kommer hem.
Och dricka te + åka och handla med Tysken.
Ännu ett högklassigt inlägg
Ny vecka.
Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.
Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.
Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.
Hemmamannen i mig
Igår kväll skämde jag bort herr Storbritannien ordentligt. Jag bjöd på min fantastiskt goda vegolasagne och till efterrätt rabarberpaj och chokladmuffins mer eller mindre direkt ur ugnen. Det dracks rödvin och bacardi och alla var glada.
Framåt natten tog vi oss ut på klubb men som vanligt kom jag på att “oj, jag är ju mer en barhoppa”. Och inte minst hemmakis. Jag är nog redo att gifta mig och stanna hemma på lördagskvällarna. Och baka och laga mat och se på trevlig lördagsunderhållning på TV. Alltså måste jag först och främst börja dejta.
Ja. Så får det bli.
Kimmans vegolasagne
1 pkt quornfärs
2 burkar krossade tomater
1 gul lök
Lagom mycket vitlök
1 gul paprika
Stek och gör en tjock sås av ovanstående
Överdrivet mycket (smal) fetaost
Riven ost
Lasagneplattor
Mycket kryddor och lite salt
Varva sås, plattor och fetaost. Avsluta med riven ost. In i ugnen, 225 grader, i 45 minuter.
Muffinsreceptet finner du i arkivet. Har dock, i dessa smala tider, minskat mängden socker till hälften.