Ni extroverta människor som ”älskar att träffa nya människor” och ”fungerar bäst under press” och ”gillar att ha många bollar i luften” osv förstår nog inte hur fruktansvärt jobbigt det är för oss andra i stökiga miljöer där vi måste interagera med 15 främmande människor.
I ’gruppterapin’ var det inga problem. Vi var 4-8 personer och där kom jag till min rätt. Men här är vi 15.
Det spelare heller ingen roll om jag känner alla människorna. Är de för många så fungerar jag inte. Det handlar helt enkelt om mängden.
Även jobbigt att ha en handledare som inte känner mig och som inte vet att jag hatar att få uppmärksamhet när jag inte vill ha någon.
Eller att när jag _vill_ ha uppmärksamhet så vill jag ha _all_ uppmärksamhet. Som på en (karaoke-) scen exempelvis.
Det är en HELT annan situation.
Det här samhället är inte bra för oss. Mycket kunskap och annat går till spillo.