Igår när Sebbe och jag hade tokmotionerat i Hammarby Sjöstad så strosade vi trötta på hemgatan. Ett gäng barn runt sjuårsåldern var på väg hemåt och när en av dem vinkade av de andra vid sin port skrek flickorna i kör: ”Hej då Celine!”
Hahaha.
Celine!
Vad är det för fel på Britt-Marie? Eller gamla goa Maggan? Eller Gunilla?
Celine? Pffft.
24 reaktioner till “Vad är det för fel på Britt-Marie?”
Kommentarer är stängda.
Då vill jag slå ett slag för Majvor och Sigge. 🙂
Fina namn. Rediga namn!
Hahahaha! Man bävar inför tanken på efternamnet.
Pretentiösa namn ger mig vag ångest. Jag måste erkänna att mina namn-funderingar drar lite åt pretto-hållet, men i mitt hjärta heter han Ove!
Det finns ju en gräns för vad som är okej och jag är säker på att du inte kliver över den.
Äh gnäll inte. En tjej i min ridklubb hette Nannette…;)
Det måste vara jobbigt att heta nåt ovanligt som låter som nåt väldigt vanligt.
Jag vill slå ett slag för Prashittra. Gärna med ett svenskklingande efternamn, typ Andersson.
Som du vet så älskar jag det namnet. Och ja, extra fräsigt blir det med ett svennigt efternamn!
Celine heter säkert Carlsson i efternamn.
CC.
Celine Carlsson.
Läckert, tänkte föräldrarna.
Visionen om det namnlösa samhället ligger långt bort…
Det är nog så. Och kanske är det bäst…
Felet med Britt-Marie är väl att hon är 62 år och mormor till Celine… Tydligen vill vi inte ge våra barn de namn som var populära i vår föräldrageneration, och det kanske inte är så konstigt, kompisars föräldrar, gamla lärare etc tänker vi väl inte alltid på som så charmiga. Personligen gillar jag dock namnen som är ytterligare en eller två generationer tillbaka. Jag tänker Sixten, Ivar, Thure, Svea, Ingrid, osv…
Men visst är de äldre namnen på frammarsch!
Jag känner till en Sigrid, 9 månader och en Astrid, 1 år.
🙂
Om jag får en dotter ska hon få heta Siv.
Och Prashittra heter säkert inte Andersson utan Persson.
PP.
HAHAHA! Såklart.
Jag hjälpte en kompis med research för en namnbok och fick då veta att det fungerar så här enkelt: tre-generationsregeln gäller alltid – man letar namn i far-och morföräldergenerationen. Vill man ha ett unikt namn ska man döpa sina ungar till det ens klasskompisar och föräldrageneration hette.
Eller så kan man bli rent sinnessjuk: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2559041.svd
Kanske var mina föräldrar så där sinnessjuka då de gav mig ett könsneutralt namn. Hmm…
I mina barns skola finns det barn som heter Bilbo, Kid, Celine och Celise.
Lite tankeverksamhet kring namnval kan vara trevligt.
Bilbo var ju askalas!
Hahaha. Jag menade nog egentligen snarare att kalla ett barn för ”den”. Jag gillar könsneutrala namn. Hade jag fått en flicka så hade hon fått heta Bo. Men jag håller med om att Siv är underbart.
Bilbo – sjukt bra namn. Nästan så jag vacklar lite…
Ahaaa!
I högstadiet kallades jag faktiskt ”Det”. De kunde inte könsbestämma mig. Var väl inte lika karlakarlig då…
En annan sida av namn som Britt-Marie; Kan lätt bli kallad Fitt-Marie.. Tänk då stackars Britta och Ulla! 😉
Då blir det lätt ”Fittis” och ”Knullis”. Hmm…
Man kan heta Britt-Marie och vara 33 också. 🙂 Och jag har aldrig blivit kallad ”Fitt-Marie”. Som förälder försöker man tänka ut nåt namn som inte lätt ska ge fula smeknamn, men det går inte att komma ifrån. Ungar hittar på nåt med efternamnet eller nåt helt annat, om de verkligen vill retas, tyvärr. Men, jag håller med om att det finns vissa namn som är värre än andra.
Ja, nog hittar de alltid på nåt fult smeknamn. Jag hade dock inget. Det är nog svårt med så pass korta namn som mitt. 🙂