Så kallad fredag 2

Jag sitter i mitt nya sovrum och trivs. Har fått en del gjort och jag har känt sjukdomen svettas ut ur min herrkropp. Har dock ett redigt lock för örat så jag spelar musik på mycket hög volym (fortfarande gospel).
Tömde en hylla och fann en massa prylar och papper som ska kastas. Hittade kärleksbilder på mig och en karl och jag rev dem. Mycket befriande.
Förresten så kollade jag på ena ESC-semin från i år och när länderna som gick vidare till final avslöjades så kom de i en fin ordning: först ett muslimskt land. Sedan ett kristet, ett judiskt och ett katolskt. Fint va! Det är sånt man noterar när man varit hemma en hel vecka.
Nåväl. Nu samlar jag kraft så att jag orkar bära ner ett bord till källaren.

Och jag hittade nåt från Kyliekonserten… So gay.

Fredag, gubbfläsk, mellow, kallprat

Hej mina små fredagssolar.
Nu njuter ni va? Snart är ni lediga och härliga. Lön får ni också. Ni älskar livet och känner er upprymda och tuffa.
Jag jobbar långvecka och får inte sovmorgon förrän på måndag. Det känns så där, men jag säger som jag brukar säga till min morgontrötta kollega: vi är glada och tacksamma över att vi har jobb.
Nu går vi vidare till nästa ämne.
Det där tugget jag lyssnat på, i vad som känns som 400 år, om att ”ju mer du rör på dig desto bättre sover du om nätterna” är ju bara bull. För mig är det uppenbarligen tvärtom. Att ta en 7 km lång powerwalk tidigt på kvällen och en varm, avslappnande dusch som kronan på verket borde ju bädda (hehe) för en god natts sömn. Men nej. Jag sover sämre än på mycket länge. Men jag ger mig inte – gubbfläsket ska fortsätta brinna i helvetet.
Jag hittade en mycket rolig applikation till iPhonen. Run Keeper heter den och den räknar både kilometer och brända kalorier och inte minst – den skickar via GPS:n uppgifterna vidare till nätet så att du kan se exakt hur du rört dig. Med karta och allt. Och gårdagskvällens runda stämde på pricken! Mycket inspirerande.
Nästa ämne.
Jag är inne i min mellow fas. Ligger i badet och lyssnar på Lene Marlin.
Nästa ämne.
Organiserad religion fungerar inte. Det märks extra tydligt i dessa tider när den ena kristna personen hyllar samkönat äktenskap och den andre fördömer det. Gud säger bla bla till en person och blö blö till en annan. Människor kommer således aldrig någonsin kunna samsas i religionens namn och därför måste religionen bli en ytterst privat sak. Tack.
Nästa ämne.
Jag älskar att bo i stan – stadskatt som jag är – men jag är så trötter på att aldrig få vara helt i fred. Helt anonym. Helt och hållet för mig själv. Det börjar redan på morgonkvisten. Jag möter tidningsbudet (kallprat), jag möter damen med taxen (kallprat). Jag kommer hem och möter porrgubben (kallprat), jag möter den där tanten som alltid hälsar på sin son. Samma tid vareviga dag. Lagar hon middag åt honom eller vad? (Kallprat.) Jag strosar med Sebbe. En massa glin ska gulla (kallprat). Möter en massa såna där fundamentala hundägare (kallprat). Aaargh. Låt mig vara. Bara en endaste liten dag. Jag är så mätt på människosläktet.
Nästa ämne.
Min blogg blir seg ett par gånger per dygn. Vi snackar runt 15-tiden på eftermiddagen och så runt 22 på kvällen. Superirriterande vardagsmoment. Vad beror detta på?

Hemmakväll är det enda rätta

Hej. Jag har haft en bra dag. Först promenad med snygga, lyckliga bögparet + Sebbe på ett mycket soligt Södermalm. Sedan thai-take away och snask och en massa romantiska filmer. Riktiga män gråter när de ser film.
Hmm… Lördagens djupa tanke handlar om att inte sura över förlorad kärlek, utan att istället uppskatta den. Vara tacksam. Det var ju gott ju. Pretentiöst men svårt i praktiken.
Nu är håret nytvättat och en ny film har just börjat.
Och nu hoppade Sebbe upp och lade sig mellan mina ben med huvudet på min vad. That’s love too, you know.
Jag har fått en finne mitt på näsan, men det är ok.

Ryggläge blev skogspromenad

Efter min mumsiga middag ville jag slöa ett tag men det gick inte Sebbe med på, så nu kilar vi bort till skogen och vandrar.
Härligt att jag kan fnula med iPhonen medan han glad i hågen nosar runt.
Imorse, förresten, när vi skulle gå in stod ett rådjur utanför porten. Underbart absurt. Panikknäppte ett foto men det blev väl inte mycket att hänga i granen (alldeles till vänster om trädets rot står det).

Fann en ursäkt

Okej, jag ljuger aldrig i bloggen så jag erkänner att jag fann en ursäkt (se förra inlägget). Diskade halva berget och tog därefter en cykeltur för att inse att cykelsäsongen verkligen är över. Om ni undrar hur man vet det så vet man det då man får flugor i ögonen när man är ute och trampar (eftersom man inte bär solglasögon längre).
Nu står bågen på ballen. Ja, naturligtvis har jag låst fast den. Dels för att människor är as, men kanske mest på grund av att det ju härjar en fasadklättrartjyv i Stockholm.