Privat: Greppar efter halmstrån

Någonstans ifrån fick gubben i mig ork, så igår kväll var jag ute och powerwalkade med Sebbe och granngrabbarna. Ja, de är ju sådana som på helgerna tvingar i mig sprit, fet mat och snacks och på vardagarna tvingar de med mig ut till skogs. Således plus minus noll på fetmakontot.
Även i morse (det måste bero på att våren *host* ligger i luften) tog jag mig upp, ut och iväg och jag pinnade på till jobbet. I rasande tempo.
Gott.
Nu är det mars och NU JÄVLAR KÖR VI!

Privat: Själv är jag inte sjuk i huvudet, men…

…någon annanstans.
Med buller och bång lämnade jag jobbet vid lunchtid i dag. Nej, det gick ju inte för sig att sitta där och må dåligt så jag skrek ”clear my calendar for the rest of the week” och sedan drog jag. Först till apoteket och därefter till bostaden.
Och den här gången är jag faktiskt, för första gången sedan ca 1835, sjukskriven helt och hållet – dvs: jag ska inte (ens) jobba hemifrån.
Det var väldigt vårigt och fint i huvudstaden idag. Ja ja, ”en vacker vinterdag”, säger ni, men jag hävdar bestämt att jag anade vårdoft i mina fladdrande näsborrar.
Ja ja, det var la det, som man säger på Västkusten. Ha det gött.

Privat: Utan rubrik

Sol på himmel och sol i sinne.
Varsamt knackar våren på. Släpp in mig, hojtar hon. Jag kommer med glada bud och fina besked.
Jag gör som hon säger. Öppnar upp. Suger i mig den friska, frestande sötman.
Fyller lungorna med ”nytt”. Så mycket nytt.
Kisar.
Glor.
Hör fågelsång och dripp-dropp.
Glada skratt och sylvassa klackar mot den bara asfalten.
Fru Vår kastar med håret.
Rättar till den korta kjolen.
Häll upp ett glas whisky, säger hon glatt. Jag är här för att stanna.
[Hmm, känns som en repris.]

It comes and it comes (and cums and cums)

Gårdagen avslutade jag med filmen Prime. Jag youtubade och halkade in på en intervju med Meryl Streep som var i färd med att promota denna film och vips satt jag och såg den.
Mycket trevlig. Ja, Meryl Streeps rullar är ju alltid sevärda.
Naturligtvis visade det sig snart att det fanns ett judiskt tema i filmen – ja, det är ju så att allt judiskt bara kommer till mig.
Det gäller även män. Jag googlade just hunken i huvudrollen och ja, det är klart att Bryan Greenberg är jude. Och vacker som denna aprilmorgon.
Sebbe väckte mig och jag öppnade balkongdörren och låg i sängen och fantiserade om vad Bryan Greenberg och jag skulle kunna hitta på tillsammans lyssnade på fåglarna som sjöng sina vackraste sånger. Visst är det underbart!  Efter en promenad slank en tallrik fil + blåbär ner och nu krävs kaffe i stora mängder inför en timmes arbete. Därefter tar jag semester ”på riktigt”.
prime movie