Om ni undrar vad jag gör så sitter jag på en balkong och dricker 17 år gammal likör.
(Tydligen inhandlad på Mallis 1992.)
Etikett: vänner
Semesterpremiären i bilder
Så telefonen ringde igår kväll. “Kommer ni och grillar med oss”, pep rösten. Jag var så klart lite svår. “Åh, jag är så trött” och “åh, kan ni inte komma hit istället?” och “men jag har ju inte ens nåt SL-kort eftersom jag kämpar mot gubbfetman och cyklar överallt men nu orkar jag faktiskt inte cykla mer idag”.
Ja, är man lite svårfångad så är man fortsatt populär!
Vi tog oss till Vanadisparken i alla fall och trots att jag 1994 inledde min bostadskarriär med en flott våning i Vasastan så hade jag faktiskt aldrig någonsin tidigare besökt denna park.
Eftersom jag mestadels umgås med utisar är maten alltid vällagad, genomtänkt och smarrig.
Dallas-hår.
Många halvnakna män.
Kanske undrar ni vad poängen med såna här bilder är? Jag vill ju bara bevisa att jag faktiskt har vänner. De är dessutom både snygga och smarta och roliga (undantag finns så klart!).
Sebbe älskar Stockholm.
Sebbe älskar grillat.
Ja, det var det.
Nu väntar jag på Handyman. Ja, han ringde och väckte mig i morse. “Jag har köpt sladdar och *en massa annat som jag inte minns* så jag tänkte komma förbi och fixa färdigt i ditt badrum”.
“Gör du det”, svarade jag sömnigt, “så tar jag en köppa kaffe under tiden”.
Sladdar här och kablar där
Telefonen ringde då jag försökte ta mig en tupplur i soffan (två timmars sömn per natt räcker trots allt inte – jag är inne i den fasen just nu). “Jag tänkte komma över och dra om några sladdar”, kvittrade Handyman.
“Okej”, svarade jag. “Gör det”.
“Låt mig bara klä på mig först”, varnade jag.
“Nej, gör inte det”, svarade han flåsande. Du är så snygg och sexig – ja, du är smart också! Du får gärna ligga naken i soffan så jag får lite ögongodis medan jag slavar för dig. Jag kommer ta av mig min svettiga t-shirt och du kommer få njuta av att iaktta mina svällande, glansiga muskler. De kommer skina som små apelsiner i solskenet. Mina perfekta, slitna blå jeans kommer hasa ner och du kommer kunna ana min stenhårda stuss, för att inte tala om mitt enorma jättepaket. När jag arbetat färdigt kommer jag att kasta mig över dig och tillfredsställa dig på ett sätt du aldrig blivit tillfredsställd på tidigare. Såserna ska rinna och kropparna ska brinna. Åh, du hunkige Kimman – klä inte på dig!”
Han anlände och gjorde vad han skulle. Jag assisterade motvilligt men vänligt. Bra blev resultatet, tror jag.
“Tack för hjälpen”, sa jag när Handyman cyklade hem. “Tack för vad du nu än gjorde”.
