Three years ago today

Idag kör vi ett inlägg på engelska.
Ett romantiskt minne.

budapestToday I will share something romantic with you, because it’s Sunday and it’s snowing for the first time this winter, and the sun is shining and it puts me into a very, very romantic mood.

I just remembered that three years ago today I did something very romantic. I had moved to Finland a few months earlier and I had gotten to know this gorgeous, highly intelligent young man from a kibbutz in Israel (we met online of course).
We decided to meet and we were very spontaneous.

”So let’s meet halfway”, we said, ”and where would that be?”
”Well, in Budapest.”
”Okey, see you in Budapest on Monday.”

jewish budapest

So we met at the airport and this bloke had rented a very romantic (needless to say) apartment for us and we spent three days in this wonderful, beautiful city.

We went to all the Jewish places, like the enormous synagogue and all the Jewish tourist spots and cafes and so on. It was oh so romantic.

One evening this dude fainted and I panicked. He had forgotten his medicin at home. You see, he was once poisoned by Hamas and if he eats spicy food his stomach cannot digest it. Of course I had taken him to an Indian restaurant that evening, not knowing about his condition.

So he woke up while I was running around panicking and he cried and he told me the story from the war. It was so scary and so overwhelming, yet so über romantic.

Then he went back to Israel and I went back to Finland and the following month I met him in Jerusalem. He had organised this thing for my birthday. A very ROMANTIC hotel at a kibbutz, and a few historical events in the city. My best birthday ever.

At this time I was finishing my conversion to Judaism and this secular guy who grew up in a religious family in Jerusalem answered all my ’stupid’ questions and he was very supportive all along. And every week he told me about what they had been talking about in synagogue during shabbat.

A few weeks later he came to Finland and we spent some time in Helsinki and then we went up north to Rovaniemi, where he had rented a place in the countryside, in the middle of nowhere. It was in February and there was so much snow and it was so quiet and – yes – ROMANTIC.

We still meet whenever I’m in Israel, but of course the distance killed the romance.
He’s a very close friend today.

When you find good people – keep them close.

Informasjon

Jag har glömt att blogga en sak; när jag flög till och från Wien, med Austrian Arrows, sa en röst efter de vanliga infomeddelandena “Nu följer ett meddelande för våra svenskspråkiga passagerare”. Sedan malde den något torra kvinnorösten på om hur det nu var dags att fimpa (!) och fälla upp stolsryggarna. Sedan sa hon; “För mer informasjon vänd er till kabinpersonalen”. Hahaha. Hon sa verkligen “informasjon”. Det lät hemskt kul för annars talade hon som vilken svensk tant som helst.
Edit: Jag vill klargöra att jag menar S och J uttalade som just S och J.

Svar på tal

Jag har fått frågan några gånger nu och känner att jag vill klargöra; det blev inget hångel i Ungern. Alls. Det betyder dock inte att det inte fanns hångelobjekt.
“Problemet” var snarare att jag större delen av tiden kuskade runt på en barnvagn + en syster som såg ut att vara min paranta hustru. Man såg tydligt hur folk tänkte; “Å, en sådan trevlig liten familj”.
Så nej, inget hångel. Mina lips är och förblir obefläckade. Ren och oskuldsfull som jag är. Nu vet ni.

Stockholm

Nu är jag hemma igen. Det går alltid så mycket snabbare att åka hem än att åka bort. Ovan äter jag glass i solen vid en vägkrog vid gränsen mellan Ungern och Österrike.
Hemma testar jag min nya jacka. För en gångs skull lyckades jag handla ett plagg. Kläder är ett problem för mig eftersom jag bara hittar tråkiga trasor i urtvättade nyanser (yak). Mörkmörkblått går dock bra – som nya vårjackan som jag fann i Gyõr för ca 160 SEK.
Sebbe blev oerhört glad över sin nya goseleksak som jag fann på Tesco i Komárom. Han lekte med den hela kvällen. Två gånger har jag hunnit sy den! När det var dags för en tredje omgång med nål och tråd blev det dags för leksaken att vila till imorgon. Och för Sebbe att gå och knyta sig.


Budapest

Efter en lång dag i Budapest har vi hemmakväll med tysk TV (det språk jag förstår bäst av de tillgängliga). Budapest var en stor, kokande stad. Spännande. Tågresan var spännande den också. Det är inte helt lätt att ta sig fram när man inte kan språket och ungrarna inte bemästrar engelska särskilt bra (om alls).
En konversation kan se ut så här:
– Hej, jag undrar när nästa tåg till XX går.
– Titta på tavlan.
– Den är på ungerska och jag talar inte ungerska.
– Nehe. (Rycker på axlarna.) Nästa!
De var helt enkelt inte överdrivet trevliga.
Snart sovdags. Saknar Sebbe.