Finlandssvenska ord och telefonskräck

Igår umgicks jag med ett glatt gäng finlandssvenskar. De talar så vacker gammaldags svenska; proper och elegant. Allting låter som poesi. De har också sina festliga egna ord och uttryck. Idag hörde jag bl.a:
– tuppen (toaletten)
– roskapåsa (med kort Å) (soppåse)
– dabbig (fånig, misslyckad)
– håsa (kort Å) (stressa)
– råddig (stökig)

Idag – efter ännu en sömnlös natt (mindre än två timmars sömn) – tog jag tag i en massa jobbiga göromål. Jag skrev igår kväll ner alla samtal som jag måste sköta (med min extrema och ologiska telefonskräck); telefonnummer, vilken tid jag ska/kan ringa, vad jag ska säga osv. Det är svårt att förstå för någon som inte lider av nämnda skräck, hur otroligt påfrestande det är att telefonera.
Men eftersom jag var trött och utmattad, och just därför förbannad, så prickade jag av halva min långa lista i ett nafs.
Jag är bäst när jag är arg, ty då får jag saker och ting gjorda.

Näst sista veckan i ”gruppterapin” startade idag och det var en känslomässigt rik, allvarsam men ändå rolig dag.

I morgon är en spännande dag.
Mer om det senare.

Jag säger ju det

Iphoneägare är mest nöjda och Nokiaägare minst nöjda med sina smarta telefoner, enligt en enkätundersökning som analysföretaget JD Powers gjort.

Amen jag säger ju det. Jag har haft min iPhone Moshe i nästan exakt två år och aldrig har jag varit så nöjd med en ’mobiltelefon’.
Det hela började med en fet Motorola – med både lucka och utdragbar antenn*. Därefter vandrade jag via Ericsson till Nokia till Sony Ericsson till Samsung (den värsta någonsin; hela menyn var särskriven (tänk ’telefon bok’) så jag sålde den efter två dagar) och för två år sedan fann jag herr iPhone. Lycka och kärlek.
Det enda jag ogillar är fortfarande det fula typsnittet i ”Anteckningar”. Fatta.
*Ska kolla om jag har den kvar.
Länkar: SvD, DN, DN

Grön morgon efter röd kväll och lite, lite bakisblå i sinnet

– Vilken tid ska du på Grön dag i Kungsan?
– Ställ inte så svåra frågor när jag är nyvaken och huvudet värker och bultar efter gårdagens rödvinsorgie.
De klarar av det på arabiska och turkiska och en massa andra språk, men finska – nej, det går inte. Ett Ä för mycket. Tänk att det ska vara så jävla svårt att få till det i ett land med miljarder finsktalande medborgare.
Alltid är det nåt, säger jag. Alltid, alltid är det nåt.