Det är MIN låt nu, Hederström!

Döm om vår förvåning när vi slog upp våra ögon i morse och noterade att det hade börjat snöa i Helsingfors. Lite sent; jag hade gärna haft snökaos hela vintern men nu har vi ju vårkänslor och allt.

Helgen har mest varit en tid av väntan – på måndag. Av flera orsaker. Min sista arbetsvecka enligt mitt första kontrakt och därefter har jag annat för mig i två veckor innan jag återvänder till arbetet. Jag vill få denna första etapp avklarad och jag vill komma hem på fredag eftermiddag, kasta upp fötterna på vardagsrumsbordet och (fucking) pusta ut.

Idag städar jag i mitt iTunes-bibliotek. Jag har kanske varit inne på ämnet tidigare men jag testade ju Apple Music i cirka en dag och detta fuckade upp mitt enorma musikbibliotek totalt. En massa låtar fick nya titlar och hamnade på fel album och även albumomslagen byttes ut och ja… Det blev kaos helt enkelt. Detta håller jag på att åtgärda nu. Det här med att iTunes plötsligt automatiskt betygsätter hela album fuckar upp mina spellistor och jag har slitit mitt hår och gör om och rätt manuellt just nu. Skit av Apple helt enkelt. Usch.

Många ”fuck” blev det tydligen. Ursäkta mig så mycket. Men kom inte och fucka upp min viktiga musik!

Igår kväll var det Andra chansen i Melodifestivalen och jag orkar knappt nämna det hela. Skitlåtar mot skitlåtar och tradigt manus och allt känns så trött i MF i år. Medleyna med gamla rävar var tröttsamma även de.
Men en kul grej! När introt till Det börjar verka kärlek banne mej drog igång så kände jag att ”Det där är ju min låt! Vem ska köra min låt!? Lägg av!”
Det var så klart Claes-Göran Hederström som drog sin klassiker men nu är det så att låten har blivit MIN eftersom jag ALLTID kör den när jag är på karaokehak.
Är du på ett karaokeställe och hör introt till låten så vet du med all oändlig säkerhet att det är jag som står på scenen.

Hälsade på en väninna och gullade med hennes hunder (se bild). Jag älskar hundar. Jag älskar hundar. Jag älskar hundar.

Privat: Allmänt jidder och lite gnäll

Vad ska vi säga mer idag då?
*Att jag undrar hur mycket snö det egentligen finns i Herrens himmel.
*Att jag ogillar årstidsgnäll men måste ändå tillägga att den här årstiden suger musten ur mig. Att ta sig upp och iväg på morgnarna är en enda plåga. Detta trots extra tidigt sänggående på grund av – ja, just det – den extrema tröttheten som smyger på mig redan klockan 19 på kvällskvisten.
*Att jag besökte granngrabbarna (numera officiellt sammanboende) och de hängde upp tavlor tillsammans och jag höll på att gå sönder av avundsjuka och sorg (dock ej missunnsamhet).
* Att jag drack en proteinshake till lunch. Och åt två bananer till frukost.
* Att jag funderar på att åka och hälsa på Berlinjuden. Han är väldigt, väldigt rolig och smart. Våra konversationer skulle kunna ges ut i bokform.
* Att Sebbe är piggare än på länge – far runt som ett yrväder.
* Att jag ska dra ut de två sista visdomständerna.
* Och på fredag får jag en ny krona.
* Och sedan ska jag bleka tänderna.
* Att chefsperson just kom in och sa: ”Du är väldigt fin i den tröjan – väldigt vacker! Är man vacker så får man liksom ta det.”
* Att jag greppar efter halmstrån.

Privat: Plötsligt kom fru Vinter tillbaka

Ja, jag anade vårdoft häromdagen men det hade jag inte mycket för, ty plötsligt klampade fru Vinter in i stugvärmen. Hon sparkade av sig de grova kängorna i hallen, buffade upp frillan framför spegelväggen i hallen och därefter ställde hon sig under köksfläkten, tände en Blend och väste med sin karakteristiska whiskystämma: ”Finns det kaffe? Näskaffe. Fyra teskedar och en skvätt mjölk!”
vintervintervy
sebbesebbe

Privat: Nyårshelgen [Bildextra]

Här bjuder jag på ett gäng bilder från nyårshelgen – mitt bästa födelsedagsfirande sedan nån gång på 80-talet.

sebbe
Nyanlända tände vi brasan för att värma upp villan och oss själva.

Efter en god natts sömn klev jag upp för att arbeta. Passade på att snoka runt och fotografera snön.

Vi tog en promenad. Snöälskaren Sebbe glad och okopplad.

I den vackra trädgården hade värdparet skottat upp små gångar som Sebbe ilade runt i.

Där syns hans lilla huvud.

På väg mot bastun.

Den eleganta villan.

Tjusiga omgivningar.

Jag hamnade framför TV:n i källaren. Tittade på Gospel Channel Scandinavia och mådde dåligt.

Promenad ner till sjön. Snö upp till knäna!

Två förälskade herrar och ett litet hundhuvud.

Jo, jag kämpade och kämpade och tog mig fram i snigelfart.

"Åh så vackert!"

Sebbe hälsar på en tomte.

Fler gäster anlände, jag fick födelsedagspressa och det blev lunch och därefter spelkväll och en massa sprit.

Paus.

Middagen: elegant och classy.

På nyårsdagen låg Sebbe och tog igen sig lite.

Han gick snart ut på sin kissrunda. (Ensam.)

Jag gick från fönster till fönster och fotograferade.

Snart dök han upp vid ytterdörren. *Krafs, krafs*

Nyårskvällen: film och snacks i källaren.

Dagen därpå åkte jag hem. Sebbe blev kvar i ytterligare några dagar.

Simmar i snö

Jo men jag måste ju berätta en kul grej.
Igår, när han kommit hem från ännu en helg på landet, var Sebbe och jag på väg in och vi genade som vanligt runt knuten. På vintrarna brukar där ligga undanplogad snö i en stor, stor kompakt hög, så vi har för vana att helt enkelt inte gå runt, utan snarare över den.
Igår var snön väldigt porös, men det visste varken Sebbe eller jag. Han tog ett redigt kliv upp på högen och *tjoff* så försvann han. Han syntes knappt; det såg ut som att han dök och förtvivlat försökte simma. Mycket dramatiskt, så klart, men jag kunde naturligtvis inte låta bli att stormflabba.

Snöhögen.

Mer och mer snö.

Arty.

Comments off.