Etikett: skivrecensioner

Fantastiska, underskattade Rebel Heart står nu på tur, som nummer sex på min superduperviktiga lista.
Bror Duktig tycker att detta var en mycket illa skött kampanj – musiken gick förlorad. Rebel Heart är ett album som står sig år ut och år in.
Men, i dessa moderna tider, fanns det för många utgåvor och för mycket tjafs, helt enkelt. 14 låtar på ”standardversionen”, men titelspåret fick inte plats där (hur konstigt är inte det?). 19 låtar på ”deluxe edition”. Jistanes.
Här finns många sopiga låtar och hade vi levt runt 1989 så hade albumet innehållit tio – eller max 12 – topplåtar och då hade succén varit ett faktum.
Men nu är det som det är – vi lever i märkliga, musikaliska tider.

Bästa låt: Ghosttown
Sämsta låt: Body Shop

2003 släpptes underskattade American Life. Madonna arbetade med fransosen Mirwais Ahmadzaï, som med sin kyliga produktion och sitt ”kapande” sound tog Madonna till nya höjder. Fransosens förmåga att ”stycka upp” exempelvis ljudet av stråkar tilltalar mig mycket. Blandningen av hård elektronisk musik och svepande stråkar eller plinkande gitarrer får igång denna gamla gubbakropp. (Lyssna bara på ”Easy Ride”.)
Det kyliga, avskalade soundet måste jag vara i rätt form för att uppskatta. Just därför lyssnar jag på detta album bara i perioder, men när jag är på rätt humör så gör jag vågen.
Jag gillar samtliga låtar. Ja, det gör jag faktiskt. Jag vill slå ett extra slag för ”Nobody Knows Me”, ”Nothing Fails” samt ”Intervention”.

Detta var lite skandalösa tider med krig och elände och en indragen fantastisk musikvideo (titelspåret) men lyssnar man på själva låtarna idag, så inser man att samtliga bitar är riktigt bra.

Och med detta sagt – ändå når American Life bara upp till plats nummer sju på min jätteviktiga lista. Då förstår man vilka mästerverk som ännu är på kommande.

Bästa låt: Easy Ride
Sämsta låt: American Life

Debuten räcker hela vägen upp till en åttonde plats på min jätteviktiga lista.
Detta var min tredje Madonna-LP – efter Like a Virgin och True Blue– och minnena är så många. Det var den europeiska utgåvan jag fick i julklapp år 1986.
Endast åtta låtar finns på Madonna/The First Album (release: 1983 respektive 1985) och jag gillar dem allihop. Soundet! Det åttiotalsaktiga urbana! Madonnas unga, spröda men ändå på något vis djupa sångröst. Allting kändes så spännande då. Både livet, sökandet samt musiken.

Här finns ju superikoniska jättehitten ”Holiday”, samt klassiker som ”Lucky Star” och ”Burning Up”, för att inte tala om Madonnas allra första singel ”Everybody”, men det var ändå alltid en helt annan låt som föll mig allra mest på den darrande underläppen…

Bästa låt: Physical Attraction
Sämsta låt: I Know It

Året var 1994 och jag var ny i Stockholm och jag levde i mitt första riktiga parförhållande. Då släpptes Bedtime Stories. Älskar detta album och ändå ligger det bara nia på min lista, så du förstår ju hur mycket jag tokälskar åtta andra skivor.
Egentligen är jag inget fan av musik som går mot r&b-hållet men av någon anledning har jag inget emot det soundet just på Bedtime Stories. Förmodligen är det Madonnas trygga, ljuvliga röst som får det hela att fungera.
Balladerna är ju hur underbara som helst, för att inte tala om den mystiska ”Sanctuary” och den av Björk skrivna titellåten.

Många brukar ranka ”Human Nature” som etta men jag aldrig riktigt älskat den. Missförstå mig inte – den är bra, men den är lite för hård för min smak.

Bästa låt: ”Secret”
Sämsta låt: ”I’d Rather Be Your Lover”

Jag blev ett Madonnafan när Like a Virgin släpptes. Jag hade redan en poster från tidningen Okej på väggen innan jag ens hört Madonnas musik – jag tyckte att hon såg cool ut. Sedan spelades ”Like a Virgin” i något program på Sveriges Television och jag minns att jag tänkte: ”Jag visste att hon var bra, men jag visste inte att hon var så bra.” 😀
Så här och nu började min M-resa.
”Angel”, ”Over and Over”, covern ”Love Don’t Live Here Anymore”, ”Dress You Up”… Hur bra är inte de?
Och ”Stay” och ”Pretender” som ju var låtar skrivna år tidigare, och vars demoversioner släppts på ”Beginnings”, som jag för övrigt rekommenderar. Dessa låtar är ju toppenpop!
Bästa versionen av titelspåret är för övrigt denna, från Confessions Tour, många herrans år senare.

Bästa låt: ”Into the Groove” (ja, jag vet att den inte var med på originalutgåvan, utan först på det europeiska släppet, men den fanns med på min kassett, så jag väljer denna underbara, fantastiska dansdänga)
Sämsta låt: ”Shoo-Bee-Doo”