Qx

Pojkfröken berättar ju emellanåt på sin blogg om sina Qx-äventyr, så idag gör jag det också.
Loggade just in på Qruiser och kom på en sak; när jag (och säkert många med mig) fått mail från någon okänd går jag alltid igenom samma ritual;
1. Läser mailet
2. Går in på hans sida
3. Kollar att han inte har porriga bilder på sig själv
4. Kollar att han inte har porriga bilder på andra
5. Kollar att han inte är med i porriga klubbar
6. Kollar vad han fyllt i för något i info-rutan
7. Svarar

By the way

Glömde ju berätta att Zlatan ringde fyra gånger i natt. Han ville hälsa på men jag var så trött och illamående att jag ville vara i fred. Men det är ju kul när de ringer…

Jag har (nästan) hånglat med Zlatan.

Ni vet när man träffat någon efter ett par glas eller så; man kommer ihåg “å, det var en trevlig en”, men man har inget minne av hur personen ifråga såg ut. För att inte tala om namnet.
Jag upplevde ovanstående för ett par veckor sedan och igår när jag stod där vid bardisken och avnjöt ett glas vin tillsammans med R hände det som man förgäves brukar hoppas ska ske. Jag vände mig om och där stod Han. Alla bitar föll på plats; “ja, just det, så såg han ut och det var ju så han hette” (okej, jag hade för mig att han hette Andreas men hans namn visade sig vara Andres). Anyway. Han skulle just kila iväg till dansgolvet men lovade komma tillbaka. “Okej”, sa jag så där kaxigt och coolt, “jag väntar här i fem minuter, sedan går jag hem”. Jag behövde inte vänta fem minuter. Han var snart tillbaka. Sedan gick vi och åt vegoburgare med RJ och därefter taxi hem. Trivsamt att ha sällskap. (Nej; inget knulleri! Det är inte min grej.)
I morse halvlåg vi i soffan och drack kaffe och jag såg på honom och tänkte; vem är han lik? Svaret lät inte vänta på sig. Han är lik Zlatan! Mycket lik Zlatan till och med. Och som vi alla vet ligger Zlattis trea på min snyggolista. Synd bara att han är så ung. Han är till och med yngre än min syster som ju är tio år yngre än jag. Say no more. Jag träffar honom gärna igen. Och dricker kaffe.

Att gå på date

Är det konstigt att man – när man går på en date (vilket jag gjort ovanligt ofta den senaste tiden) – noterar den potentiella partnerns efternamn (inte pga. att det ska vara “fiiint” utan av ren nyfikenhet)? Senast blev det som så att jag ringde Honom och hörde hans meddelande på telefonsvararen och han sa både för- och efternamn och jag tänkte; “Näää, jag vill inte heta XXX”. Beter jag mig som en tonårstös?
Om jag gifter mig en vacker dag får hans efternamn gärna börja på M. Det skulle underlätta så… 😉