Slyniga par

Åh, vad jag stör mig på såna där människor som flirtar med en och sedan träffar en partner som de blir seriösa med (tänk: flyttar ihop) och så fortsätter de ändå flirta och jiddra om hur de ska göra både det ena och det andra med en när man ses.
Nej, nej, nej, säger jag. Du är UPPTAGEN och jag UMGÅS INTE INTIMT MED UPPTAGNA MÄNNISKOR.
Sedan börjar det likna det där Sex and the City-avsnittet där en man säger till Charlotte (som inte vill blåsa hans magiska horn): will you at least lick my balls?
MEN NEJ, säger jag ju.
Jag skriker i vredesmod (låter bättre och härligt filmiskt på engelska):
Why should I waste my time getting blown by you when I could be out there falling in love?
(Visst var det fint!?)
Därefter säger jag nej några gånger till och sedan får jag höra följande:
Kan jag åtminstone få slicka din heta kropp? Varför är du så anti-sex?
DÄRFÖR ATT DU ÄR UPPTAGEN, ditt jävla as! Vad är det du inte f-ö-r-s-t-å-r? Jag är en romantiker!
Efter ett tag:
Men det är ju en fantasi och du sabbade den just.
Jag: Men jag vill inte vara nån jävla fantasi! Varför ska jag sitta här och egga (fruktansvärt ord) upp dig? Det är din sambos jobb.
Jag säger ja till romantik och nej till sex. (Men sedan ser jag allt puttinuttande och alla vidriga hjärtan på Facebook och då vill jag bara skrika: ”Ska vi knulla?”)

Otålig

Jag kan inte tänka klart just nu.
Försöker distrahera mig själv genom att arbeta hårt, städa och dona, fixa boken och omslaget, lyssna en massa på mellolåtarna samt en massa andra saker men det funkar inte så jättebra.
Jag tänker bara på en sak.
Tänkte att det hela blir lättare om jag har ett datum och nu har jag det. Semesteransökan är beviljad, hundvakten är förvarnad och biljetten är betald.
Nu kan jag inte göra så mycket mer.
Vet ni förresten hur många dagar jag och Y “kände” varandra innan han bokade sin flygbiljett till Stockholm?
4!
Hahaha.
“Jag måste vara oemotståndlig”, sa jag när vi konstaterade detta igår. “Ja, det är du”, svarade han.
Vi umgicks dock i stort sett dygnet runt under de där fyra dygnen. Tacka Moder Jord för SMS, MSN, webbkameror och telefoner. Vi umgås lika mycket nu också. Förutom på helgerna då han är med sina barn.
Och vet ni hur mycket han sken upp när jag igår kväll berättade den goda nyheten? Som en sol! Med raka, vita tänder.
Åh, detta liv.
Ursäkta mitt tjat. Men som sagt… jag kan inte tänka på annat just nu.
57 dagar kvar.

3279 km är väl ingen match?

Dagens första SMS börjar med “my darling” och jag kan inte hjälpa att det känns i hela kroppen – jag satt ju och väntade och längtade och försökte jobba men det blev mest pannkaka av alltihop. Det pirrar till i tårna och sakta sprider känslan sig uppåt och jag ler och tänker: herre min skapare. Here we go again.