24h utan nikotin

Det första dygnet är avklarat, och vilket dygn sen!
Jag försökte hålla mig upptagen, vilket inte är det lättaste när man har mer eller mindre ”karantänat” i två månader. Hur många gånger kan man dammsuga, liksom?

Tillbringade största delen av gårdagen med att kolla klipp på youtube. Jag lade förresten upp ett klipp också, där jag läser ur boken Äntligen icke-rökare. Dock på finska (Stumppaa tähän). Från förra sommaren. Ja, jistanes. Det funkade inte den gången heller. Men upp i sadeln igen för ett nytt försök!

Så hur mådde jag igår då? Jo, du som någon gång har lagt av med nikotin vet ju. För dig som aldrig har upplevt detta elände så kan jag berätta att jag var yr och vimsig och oerhört grinig.
Jag är känd för att vara mycket tålmodig men nu var tålamodet som bortblåst och jag svor och betedde mig allmänt… eeh… pubertalt. Vilken tur ändå att endast min hund bevittnade detta.

Vimsigheten märktes av på så vis att när vi var ute på promenad så gick jag över gatan utan att kolla om vi hade grön gubbe eller ej. Det kanske inte låter särskilt dramatiskt, men det var det.
När jag skulle laga mat så insåg jag att jag hade satt på ugnen istället för plattan. Och inte nog med det. När jag sedan satte på plattan så hajade jag en kvart senare att jag satt på fel platta.
Såna här småsaker hände hela tiden. (Som ju kunde ha slutat i katastrof!)

Jag hade ont i huvudet hela dagen och jag var väldigt trött. Gick till sängs relativt tidigt och i morse hade jag ju ingen som helst lust att kliva upp eftersom jag inte hade morgonciggen att se fram emot.

Så där är vi nu.
Ska försöka fylla denna söndag med… någonting. Vad som helst. För att skingra tankarna och för att tämja eller ignorera mitt pissiga humör.

Tur ändå att jag spelade in det där videoklippet eftersom jag inte har kvar boken.

Allvarligt talat.
Hur svårt kan det vara? Jag har ”slutat” så många gånger. Jag har klipp på youtube från ca tio år sedan där jag ”slutade” snusa. Härregu’ ändå.
Vilket gift. Vilket manipulativt skitgift!

Idag.

Hej då, herr Nikotin (jag hatar dig)

Fy farao så vidrigt.

Nu när förändringarnas vindar blåser så har jag just slutat röka. För en dryg timme sedan. Hurra, liksom!

Jag är inte rökare egentligen. Jag kan verkligen inte identifiera mig som en sådan. Snusare däremot. Ja, jag är väl snarare en snusare. Nu har jag ju dock flyttat till Finland och här kan man inte glida in i en kiosk och köpa sig en dosa. Däremot går det bra att exempelvis via grupper på Facebook beställa snus och få det hemlevererat på bara några minuter.

Det är absurt.
Snus borde vara tillåtet att sälja i hela EU och jag förstår inte varför de mjäkiga, värdelösa svenska politikerna inte hade detta som krav vid EU-inträdet en gång i tiden. Så ryggradslöst och korkat!
I dagligvarubutiken kan man också köpa någonting som används som snus, alltså under läppen. Man får dock ingen ”kick” av det och det smakar väldigt sött och sliskigt, men man får i sig nikotin och det är ju huvudsaken.
Även detta är ett sådant otroligt hyckleri! Detta får man sälja, då det säljs som nåt slags medicinskt preparat (eller nåt), men vanligt redigt snus är ajabaja. Löjligt.
Skrattretande.

Nåväl. Jag återkommer i ämnet.
Som vanligt: om jag skriver om det så måste jag ju lyckas!

Här var det rökfritt (högläsning på finska)

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen.

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

View this post on Instagram

Saatana. 🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #perkele

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #huumori

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Rehabilitering – dag 34 (”kom ihåg att spola tillbaka bandet”)

En solig dag på behandlingshemmet i södra Finland. Hade sovmorgon eftersom det är lördag och klockan 07 släpade jag mig upp och till vattenkokaren för att fixa kaffe och därefter ut på terrassen för ett ljuvligt morgonbloss. En promenad med Blake och därefter hämtade jag min påfyllda medicinbox innan jag gick till matsalen. Havregrynsgröt, bröd, surmjölk, kaffe.
Cigg. Kaffe. Cigg. Kaffe. Kaffe. En varm kopp choklad. Kaffe. Cigg. Kaffe.

Under helgerna är vi lediga och den här helgen är jag alldeles ensam i huset som jag bor i, då de andra är bortresta. Det är läskigt eftersom huset är gammalt och knakigt och dörrarna är olåsta och vi är på landet. (Blake är dock en bra vakthund!)

Jag tänkte ha städdag. Sköt det lite framför mig. Men så kom jag på att jag ju städar datorn. Både invändigt och utvändigt. Den börjar skina som nattens fullmåne och jag har raderat 3 gig skräp redan.
Det kallar jag STÄDDAG!

Jag har även städat lite bland mina kontakter. Jag hade ganska många nummer till människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Då är det kanske lika bra att radera… Eller den där som hette ”Svara inte”. Haha!
Samma på sociala medier. Ibland är det bäst att bara göra slut och gå vidare.
Varför ska man vara ”vän” med någon på ex. Facebook om man umgicks jättemycket och -tätt för 10 år sedan men inte har haft någon som helst kontakt under de senaste fem åren?
I guess we’re done with each other. Tack för allt och allt gott i framtiden.

Helgerna är ensamma och långtråkiga här men tack och lov kan man ta sig ett bloss med herr Spets.
Känner mig lite lätt koffein- och nikotinförgiftad.

Tekniken är underbar, är den inte?
Tänk att denne farbror är så gammal vid det här laget att jag fanns på tiden innan internet. Utan mobiltelefoner, plattor etc. Ja, till och med innan DVD:n.
Ett tag hade vi ingen VHS-spelare hemma men då och då hyrde vi en så kallad movie box och ett par videofilmer.

Skärmdump: spreadshirt.fi

”Kom ihåg att spola tillbaka bandet” stod det på ett klistermärke på insidan av videofilmens förpackning.

På den tiden spelade jag in Eurovision Song Contest på kassettband. Jag satt med en bandspelare framför TV:n och spelade in. Alla fick sitta knäpptysta under låtarna. Senare började ESC sändas även i radio och det underlättade ju inspelningen. Och till slut skaffade vi oss en VHS.
Det var tider det. Trots allt. Man värdesatte så mycket som vi idag tar för givet.

Blev påmind om att för fem år sedan höll jag ett föredrag i Malmö. På den tiden var jag introvert och människorädd och led av svår social fobi samt rampfeber, men jag var tvungen att tacka ja då föredraget skulle handla om Israel och HBTQ-rättigheter.
Jag minns att jag åt lugnande och att jag darrade av skräck.
Det skulle jag inte göra idag eftersom både den sociala fobin och rampfebern har gått över. Tack och lov!

Nåväl. Det var den här lördagen det. Jag ”tog ledigt” och har mest sovit och kollat på serier (Cougar Town) samt skrattat en del åt Kåta Gun i Kvarteret Skatan.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 7
Dag: 7
Kväll: 6