24h utan nikotin

Det första dygnet är avklarat, och vilket dygn sen!
Jag försökte hålla mig upptagen, vilket inte är det lättaste när man har mer eller mindre ”karantänat” i två månader. Hur många gånger kan man dammsuga, liksom?

Tillbringade största delen av gårdagen med att kolla klipp på youtube. Jag lade förresten upp ett klipp också, där jag läser ur boken Äntligen icke-rökare. Dock på finska (Stumppaa tähän). Från förra sommaren. Ja, jistanes. Det funkade inte den gången heller. Men upp i sadeln igen för ett nytt försök!

Så hur mådde jag igår då? Jo, du som någon gång har lagt av med nikotin vet ju. För dig som aldrig har upplevt detta elände så kan jag berätta att jag var yr och vimsig och oerhört grinig.
Jag är känd för att vara mycket tålmodig men nu var tålamodet som bortblåst och jag svor och betedde mig allmänt… eeh… pubertalt. Vilken tur ändå att endast min hund bevittnade detta.

Vimsigheten märktes av på så vis att när vi var ute på promenad så gick jag över gatan utan att kolla om vi hade grön gubbe eller ej. Det kanske inte låter särskilt dramatiskt, men det var det.
När jag skulle laga mat så insåg jag att jag hade satt på ugnen istället för plattan. Och inte nog med det. När jag sedan satte på plattan så hajade jag en kvart senare att jag satt på fel platta.
Såna här småsaker hände hela tiden. (Som ju kunde ha slutat i katastrof!)

Jag hade ont i huvudet hela dagen och jag var väldigt trött. Gick till sängs relativt tidigt och i morse hade jag ju ingen som helst lust att kliva upp eftersom jag inte hade morgonciggen att se fram emot.

Så där är vi nu.
Ska försöka fylla denna söndag med… någonting. Vad som helst. För att skingra tankarna och för att tämja eller ignorera mitt pissiga humör.

Tur ändå att jag spelade in det där videoklippet eftersom jag inte har kvar boken.

Allvarligt talat.
Hur svårt kan det vara? Jag har ”slutat” så många gånger. Jag har klipp på youtube från ca tio år sedan där jag ”slutade” snusa. Härregu’ ändå.
Vilket gift. Vilket manipulativt skitgift!

Idag.

Hej då, herr Nikotin (jag hatar dig)

Fy farao så vidrigt.

Nu när förändringarnas vindar blåser så har jag just slutat röka. För en dryg timme sedan. Hurra, liksom!

Jag är inte rökare egentligen. Jag kan verkligen inte identifiera mig som en sådan. Snusare däremot. Ja, jag är väl snarare en snusare. Nu har jag ju dock flyttat till Finland och här kan man inte glida in i en kiosk och köpa sig en dosa. Däremot går det bra att exempelvis via grupper på Facebook beställa snus och få det hemlevererat på bara några minuter.

Det är absurt.
Snus borde vara tillåtet att sälja i hela EU och jag förstår inte varför de mjäkiga, värdelösa svenska politikerna inte hade detta som krav vid EU-inträdet en gång i tiden. Så ryggradslöst och korkat!
I dagligvarubutiken kan man också köpa någonting som används som snus, alltså under läppen. Man får dock ingen ”kick” av det och det smakar väldigt sött och sliskigt, men man får i sig nikotin och det är ju huvudsaken.
Även detta är ett sådant otroligt hyckleri! Detta får man sälja, då det säljs som nåt slags medicinskt preparat (eller nåt), men vanligt redigt snus är ajabaja. Löjligt.
Skrattretande.

Nåväl. Jag återkommer i ämnet.
Som vanligt: om jag skriver om det så måste jag ju lyckas!

Här var det rökfritt (högläsning på finska)

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen.

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

Jag läste mitt livs andra bok på finska. Och blev rökfri på kuppen. 😳

Ja, den berömda ”Äntligen rökfri” (”Stumppaa tähän!” på finska).
Skrattade gott åt kapitlet ”fördelarna med rökning” (se bild). Jag trodde det skulle räknas upp en massa socialiserande osv, men inte ens det.

Även jag rekommenderar boken då den INTE är skriven som skrämselpropaganda (författaren nämner även detta själv), eftersom skrämsel ej fungerar. Mest fylls jag av ett hat mot tobaksindustrin och den hycklande Staten.

Är jag tråkig? Tackar nej till alkohol, kött och nu även till cigg. Nej! Jag är ju hur festlig som helst av Skaparens kraft och enligt dennes ursprungliga recept. 

View this post on Instagram

Saatana. 🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #perkele

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

View this post on Instagram

🚭 #huumori

A post shared by kim_m_da_costa (@kim_m_da_costa) on

Nya kontakter (på det fantastiska svenska språket)

Första natten i nya hemmet avklarad. Svalt, mörkt och tyst.
Blake och jag var ute på kvällspromenad och försökte bekanta oss lite med nya stadsdelen. Snön föll och det var hemtrevlig belysning i trädgårdarna. Så där lagom – inte vulgärt. Fina hus här i Baggböle; gamla flådiga byggnader blandas friskt med nya eleganta villor och parhus. Detta var en svenskspråkig by på 1800-talet, med fyra hus och 40 invånare och 1946 blev Baggböle en del av det växande Helsingfors.

coffee and chihuahuaFörsta morgonkaffet intaget här (se bild). Vi bor i ett tvåvåningshus med rum för 10 personer, stort kök och vardagsrum (vindsvåningsaktigt), tvättstuga och den obligatoriska bastun.
Jag har ju svårt att komma ihåg namn men jag kämpar förtvivlat. Har träffat K med rakad skalle, mogne J, snygg-M samt en tös vars udda namn börjar på M.

Idag ska jag syssla med pappersarbete och förbereda mig inför morgondagen då öppenvården drar igång med terapi och diskussionsgrupper etc. (som på behandlingshemmet). På torsdag har vi boendemöte samt en diskussionsgrupp här hemma. På fredag ska jag på arbetsintervju.
En bit i taget pusslar jag ihop mitt liv.
Jag vaknade av att jag skrattade. Minns inte vad jag drömde, men jag skrattade högt.

Zappade mellan morgon-TV-sändningarna medan jag åt frukost och kom fram till följande:

Public service: färglös dekor och småfula programledare (man och kvinna) med gula tänder. Klädsel: grått och svart. Väldigt långa inslag.
Meteorologen: väldigt rapp och purfinsk ung blond man. Han ser prydlig och proper ut men jag tror att han är lite ’pervers’.

Reklamkanalen: färgglad dekor och snygga programledare (man och kvinna) med vita tänder. Klädsel: färgglatt och trendigt. Kortare, snuttifierande inslag.
Meteorologen: bystig, eventuellt lite rultig, ung kvinna iklädd väldigt snygg kungablå blus.

Jag föredrar reklamkanalen. Det är skönt att vila ögonen på någonting färgglatt och snyggt när det är ukrainaväder utanför fönstret.

snusare
Snus!

Jag stötte ihop med en av de boende: J. Han växlade plötsligt över från finska till svenska då han frågade om jag inte är svenskspråkig. Jag berättade att släkten är från Österbotten men att jag är född och uppvuxen i Sverige. J är från Åbo skärgård och han berättade att han gärna samtalar med mig på svenska hädanefter eftersom han har börjat tappa sitt modersmål.
Senare kom han upp för att hälsa på Blake och vi samtalade om ditt och datt. Han tog upp ett av mina favoritämnen – svensk politik – och jag blev ju eld och lågor så klart. (Obs. det var han som började!)
Ja sa att ”Sverige stod nog med en alltför utsträckt hand och sa ’kom hit’ men sedan kunde de inte hantera situationen”.
”Ja”, svarade jag. ”Det var mycket därför jag ville lämna landet. Jag kände mig inte hemma längre.”
Sedan bjöd J mig på snus (se bild).

Jag måste säga någonting positivt eftersom jag så ofta har klagat på vården (jag blev bitter när min bror dog i cancer då han inte fick hjälp i tid) (det var i och för sig i Sverige och jag har ingenting att jämföra med här i Finland).
Jo, det är så att jag är mycket tacksam och ödmjuk över att jag får den hjälp jag är i behov av.
Först på behandlingshemmet med så fantastisk, engagerad och kunnig personal.
Och nu här. Jag känner direkt att personalen är på ”min sida”, så att säga. Engagerad och kunnig även här och det finns många olika vårdformer så man hittar efter lite letande den form som passar en bäst.

På eftermiddagspromenaden försökte jag hitta rätt busshållplats inför morgondagen men GPS:n strulade. ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Insåg att vi gick åt fel håll och vände om. Fortfarande: ”Gå rakt fram och om 800 meter, sväng höger.”
Får göra ett nytt, lite mer manuellt, försök på kvällsrundan.

Är lite hård mot mig själv

Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.

I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).

Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).

Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.