Coronavirustestresultat och Hälsans Höst

En hel vecka gick till spillo.
I torsdags var jag ju och testade mig för covid-19, efter att ha börjat känna av en förkylning. Det visade sig handla om en väldigt vanlig och väldigt lätt, liten förkylning men en aning feber, halsont och snuva. I dag kom äntligen testresultatet som ett SMS. Negativt. Äntligen får jag återvända till arbetsplatsen.

Nu kommer jag att undvika människor så gott jag kan, ty jag vill inte bli tvångssjukskriven stup i kvarten. Vi går in i en enorm influensaperiod och om vi då måste sjukskriva och testa oss så fort snoken rinner lite så… Blir det ju en väldigt hackig tillvaro en bra tid framöver.

Vad jag inte förstår är i fall det framgår om jag har antikroppar. Alltsom jag haft smittan vid något tillfälle. Eller hur fungerar det? Framgår det av detta test eller gör man ett annat slags test för att få reda på det?
Jag vet inte jag.

Nu när hösten så sakteliga är här så är det för mig att återigen slå ett slag för HÄLSANS HÖST. Jag minns inte när jag började ”hösthälsa-till-mig”, men det var många år sedan. Tänk! Tänk vad tiden går.

Jag har bestämt mig för att börja promenera till och från jobbet och idag provgick jag och min hund. Jag ville hitta den bästa och smidigaste rutten och det gjorde jag på tillbakavägen. Härligt!
Lite lustigt att det är nästan på metern lika långt hemifrån till jobbet som det var från mitt hem i Stockholm till dåvarande arbetsplatsen. Nästan exakt!
Och då brukade jag ju gå (eller cykla ibland) och jag var i mycket fin form med slank och tilldragande kropp. Den vill jag hemskt gärna ha tillbaka.

Vardagsrapport (trôk!)

Ja’a.
Det är sannerligen märkliga tider vi lever i.
Man kan tro att folk blir lite kreativa under denna karantän men så fungerar det inte riktigt. Själv får jag ingenting gjort och jag bara väntar på att vardagen ska vara tillbaka.

Blake och jag åkte ut på landet i några dagar (nej, vi beblandade oss inte med andra, så ingen fara!). Det var ju skönt men det var ännu härligare att komma hem igen. Helsingfors är en fantastisk stad.
24 timmar på vischan är helt okej men sedan börjar det klia över hela kroppen och jag får ångest och känner mig iakttagen. Usch.

Vidare har jag börjat motionera. Alltid nåt!
Jag blev tipsad om en bra runda om drygt 10 km. Första dagen sprang (!) jag åtta kilometer och gick i rask takt resten. Inte illa!
Dag två (igår) powerwalkade (alltså ”kraftpromenerade”, som ex-maken brukade säga) jag hela 15 km. Gubbfläsket brann så skönt. Det nästan slog gnistor om gubbmagen. Gött!
Hoppas att jag inte drabbas av hälsporre igen bara.

Dominant PT

Idag lärde jag mig att det inte lönar sig att till min personliga tränare herr Nilsson säga: ”Åh, kan vi ta det lite lugnt idag? Jag är så trött!”
Naturligtvis blev det ett extra varv runt elljusspåret. Inklusive en kollaps. Fastnaglad i en gräsmatta låg jag och skrek att jag inte orkade mer. ”Det gör du visst”, sa PT och släpade upp mig och sparkade igång mig. Jag sprang och jag sprang och jag sprang.
Fantastiskt.
Åtta kilometer sammanlagt.