Inspi

Och 10 timmar senare har jag skapat mer än mästerverk. Underbar dag. Bästa på länge. Fick en massa… hmm… inspiration… av Jesper. Tack för det.
Gu vad de klagar på dagens skola på Nyheterna. Jag åt ingen skollunch en enda dag under hela åttan och nian. Inte för att maten var äcklig (för det var den inte) utan för att jag inte ville sitta ensam i stor, gapig sal med en massa jobbiga glin.
Jag har fått en hel del inviter den senaste veckan. Att dejta och så. Jag kan väl säga som så att jag vill absolut inte fika (never) eller äta middag (jobbigt med okända). Bio är jag tveksam till, har bara varit på en för en massa år sedan och den gången slutade med att jag träffade en tjej istället (!). Men bjud mig på en öl, en promenad eller ett museibesök så ska det nog gå att ordna.

Anekdot

Jag ska berätta en rolig anekdot som inträffade häromsistens. En vän sov över och på morgonen när han skulle gå ut i köket och hämta vatten skrek jag hest;
“Kan du ta med dig mina antidepressiva är du snäll?” Han svarade;
“Javisst, hur många var det du skulle ha nu igen?” “Tre, tack”, väste jag.
Sedan började jag skratta. Vardagskomik på hög nivå. Dekadent så det förslår.
Ser på Insider på TV3. Det handlar om dörrvakternas diskriminerande. Det är verkligen pinsamt att vi lever i ett samhälle med sådan diskriminering. Och jag förstår inte hur “nordiska” människor har mage att låta sig bli insläppta när “blattarna” (alltid i positiv mening när det kommer från mig… You know me…) framför i kön blev nekade pga. att de “inte står på en gästlista” som de själva inte står på eftersom den inte ens existerar.
Och krogarna; vad tror de att de är? Absurt. Tack och lov är det bättre på de sunkiga hak på Söder plus gayställena i stan som jag frekvent besöker.

Reine

Oj då. Jag var tvungen att redigera nattens inlägg en smula. Jag var så irriterad. Men det har gått över nu. När jag kom hem åt jag INTE en slafsig vegoburgare med pommes utan en gul, böjd banan och ett grönt, klotrunt äpple.
I am so fresh.
Ha haa, jag gillar honom jag träffade igår, som var lite kär i mig 1995. Han är så… djärv. Och syrlig (mot de syrliga). Det är bra. För vissa människor har verkligen ingen humor.

Raili

Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.