En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. 🙂

Privat: Härlig dag på jobbet (det är ju vår!)

Min fantastiska kollega masserar mig. Jag tittar ut genom fönstret och hojtar upphetsat: ”Kolla, en heting!” ”Vem? Bögen med solglasögon?” ”Han är inte bög, han är blatte.” ”Man ser ju ingen skillnad numera. Bögar, blattar, nassar, alla ser de likadana ut. Och ändå ska de slåss mot varandra!”
Visst är han söt och smart, min kollega?
Tyvärr lider han av en extremsvår 40-kris, vilket så klart är tacksamt att twittra om (nerifrån och upp).

För att följa mig på Twitter klickar du här.

Överraskande nymasserad

Jag vaknade på världens sämsta humör men så kom jag till jobbet och gjorde succé (gånger 3) och när jag trodde att min dag inte kunde bli bättre blev jag tillfrågad att skriva en grej. Vilket jag är helt rätt person för. Vänta bara så förstår ni.
En timme senare… Jag skulle just gå på lunch men då dundrade massören in och undrade var jag höll hus. Hade helt glömt att jag hade en timme inbokad just idag – en gåva från min chef för övrigt, eftersom jag är en succé (i arbetslivet, dock ej i privatlivet). Åh, vad det var skönt. Nu kan jag andas ordentligt igen.

Nymassad

Massagen idag var nog den bästa någonsin.

B började med att påtala att mitt vänstra ben var 1½ cm kortare än det högra pga. en ihoptryckt muskel. Efter ett himla knådande på ett visst ställe var äntligen benen mina jämnlånga igen. Kanske kan det ha att göra med min helveteshäl (den vänstra!). Vi får väl se.
Kanske lättar min huvudvärk också. Jag hoppas det. Jag flög hur som helst hem efteråt. Fjäderlätt! Jag andades lättare också.
Det blir massage en gång i veckan för min del. Precis som i våras.