Doktor Johan ropade upp mitt namn och sträckte fram handen. Jag skakade den ömt och försiktigt. Mitt platta, ostylade hår störde mig.
”Vad kan jag hjälpa dig med?”
Jag kämpade med att få av mig jackan och lyckades till slut hänga upp den på en krok.
Kände mig som en ung gosse hos skolsköterskan.
”Jag har ont i handen och armen”, pep jag, ”därav mitt slappa handslag”. Min humor tar ju ingen ifrån mig.
Han undersökte mig grundligt. Kände och klämde; masserade till och med mina axlar en smula. Han pillrade på och smekte mina händer och överarmar och för en ickepromiskuös ung man blir all beröring ett plus i dagbokskanten.
Plötsligt släckte han lampan. ”Nu blir det åka av”, tänkte jag blixtsnabbt och tacksamt.
Doktor Johan plockade fram sin minimala ficklampa och kollade min syn. Han hmm:ade och tände åter taklampan och beordrade mig att göra alla de där ”löjliga” (hans ord) övningarna som man ser på film (föra pekfingret till näsan osv) men nej, han hittade inget anmärkningsvärt.
”Jag tror inte att du har drabbats av en blodpropp”, sa han plötsligt. ”Du är för ung för det (woohoo!) och det passar inte riktigt in på dig”.
Jo jag tackar.
”Förmodligen är det en typ av musarm du drabbats av. Plötsligt säger kroppen stopp! I det här fallet väldigt hastigt.”
Kanske är det så.
Nu sitter jag här och knaprar antiinflammatoriska piller och ser över mitt liv och mitt leverne. Inte minst min arbetssituation.
”Du har ätit dessa piller förr”, sa Doktor Johan innan jag gick.
”Ja, det var för knät eller kanske för hälen.”
”Och hur mår de nu?”
”De mår mycket bättre, tack. Men som du vet: alltid är det nåt!”
Etikett: läkare
En dag på vårdcentralen
Jag slog mig ner i väntrummet och en mogen dam med vilt utseende stod och snackade med nån välklädd äldre herre (som visade sig vara politiker då han gav henne ett reklamblad). Jag antog att de kände varandra men det gjorde de visst inte. Den mogna damen var på väg hem och när den äldre herren blev inkallad till läkaren så började damen snacka med mig istället. Jag är torr och väldigt ”nordisk” då jag inte uppskattar kallprat med främlingar. Inget konstigt med det. Damen berättade dessutom VÄLDIGT privata saker. Som hur hennes far en gång friat till hennes mor. Jag sa inte så mycket. Hmmade mest och försökte väl vara lite trevlig.
När hon ÄNTLIGEN gick så hojtade en mycket gammal dam som satt i en rullstol i närheten. Hon undrade om jag kunde köra henne till det andra väntrummet då hon inte stod ut med barnet som skrek. (Han hette för övrigt Alfred och var max 1 år ung, söt och halvasiat.) ”Jag tycker dock om barn”, avrundade den gamla, gamla tanten, ”men jag klarar inte av ljudet av dem just nu.”
Väl inne hos läkaren (sent, pga pratkvarnskvinnan) så fick jag lov att strippa och lägga upp mig. Han klämde och kände och vred och vände. Knä och häl, häl och knä.
Kortfattat så fick jag en adress till en butik där jag ska få mina fötter mätta, hjälp med att skaffa nya skor, samt inte minst få mig ett par riktigt schyssta silikoninlägg. Han plockade även fram ett vandrande skelett och berättade lite om både knä och häl. Intressant fastän bara hälften gick in.
Knäproblemet får vi avvakta med. Jag fick även en rejäl dos antiinflammatoriska piller. Ska snart börja knapra på dem.
Det var det.
Marijas okända kusin satt i receptionen och så blev jag kär i läkaren Fredrik
Idag gick det minsann bra att ringa och boka tid på vårdcentralen. Klockan 08:00 sharp ringde jag och jag fick tillåtelse att besöka mottagningen som känns väldigt öststat. Den känns temporär. Som ett fältsjukhus. Men det ska jag inte jiddra om nu. Istället vill jag säga att i receptionen jobbar en brud som är mycket lik eurovisionvinnaren Marija Serifovic. Jag är ganska övertygad om att de dessutom har samma typ av love interests.
Sedan blev jag kär i en läkare vid namn Fredrik. Jag var tyvärr inte hans patient men han stirrade och log och jag kände hur jag blev röd i ansiktet. Tänk vad en fling piggar upp!
Ja, jag fick slutligen ett recept på en kortisonliknande nässpray som ska vara bra för min bihåla. Vet fortfarande inte om det är exakt en bihåleinflammation jag har (vågade ju inte fråga så utförligt heller) men “en svullnad” hursomhelst. Inte bakterier.
Så nu har jag just tagit min första “puff”. Det står verkligen “puff” på instruktionerna från apoteket. Hahaha.
Städ
Idag har jag; ringt min läkare som dock var på semester, umgåtts med en poliskonstapel (mycket trevlig), power walkat, handlat mat för resten av veckan, diskat, dammtorkat hela lägenheten, dammsugit hela lägenheten, tvättat mina golv, bytt sängkläder, vattnat de halvdöda krukväxterna (please don’t die), jobbat på annonser, talat i telefon fem gånger, rakat mig, duschat, ställt ett ultimatum samt hängt upp två gorgeous tavlor. Nu ska jag fanimej dricka ett glas rött.
Vio
Var uppe med tuppen och ringde Vio ,min läkare, och vi kom fram till att jag skulle öka min Zoloftdos från 100 till 150 mg/dag. Hoppas den börjar verka ordentligt nu så att jag kan hantera min eviga ångest.
Gick och lade mig igen men snart kom Kissen bärande på det vita plastbandet som kommit att bli hans favoritleksak. Det var bara att börja leka. Han ger sig inte så lätt…