Aphrodite 10 år

Jag tipsade nyligen om podden Track by Track och nu gör jag det igen.
I veckans avsnitt dissekerar de charmerande brittiska unga männen Kylies ”Aphrodite”, som släpptes på dagen för ett helt decennium sedan.
Detta album är en fet favorit hos farbror, som synes på fotot.

Jag skummade igenom vad jag skrev om skivan då, för tio år sedan, och jag håller med om det mesta än idag.

Jag rekommenderar alltså återigen såväl albumet som podcasten!

Musikpoddar

Jag lyssnar – naturligtvis – på en massa ”viktiga” poddar om samhällsutvecklingen, det bedrövliga politiska klimatet o.s.v. Men. Jag lyssnar också på underhållande musikpoddar och nu vill jag tipsa om fyra av dem.

SCHLAGERVÄNNERNA och EUROVISION LEGENDS
Den första är på svenska och i denna podd avhandlas allt som har med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest att göra (götti!). Den andra är på engelska och min gode bekant Emil småpratar med legendarer från ESC. Mycket trevligt!

KYLIE – The Diminutive Collection
Två goa britter går igenom Kylie Minogues samtliga album, ett i veckan. Det är allmänt prat om musiken och om eran, samt betygsättning och annat. Oerhört göttit!

HITFABRIKEN
Fredrik Ralstrand samtalar med artister/musiker om deras fetaste hitlåtar. Fredrik är vänlig och intresserad och han har en skön radioröst.

TRACK BY TRACK
Detta är SÅ jag. Två goa britter (ej samma som ovan) väljer ut ett popalbum som de samtalar om. Låtarna gås igenom en efter en och det är ju väldigt göttit för en person som tar popmusik på största allvar.

Finns där poddar finns.

29 år sedan ”Rhythm of Love”

Idag är det på dagen 29 år sedan Kylie Minogues tredje LP Rhythm of Love släpptes. Jag var femton och jag minns var och när jag köpte kassetten. På den tiden satt kassetterna fast i en typ av ställning, så att de ej gick att stjäla. Man fick snällt be personalen om hjälp; de kom med nycklar och plockade fram kassetten man pekade på.
Vilka tider.
Idag klickar ni glin hem all musik på nätet. Olagligt och ohederligt och inte måste ni gå till någon fysisk butik heller. Ni har gått miste om så mycket!

ritmo de amor kylie minogue

På den gamla goda tiden innehåll albumen inte 15-20 låtar som de gör idag, utan det var mellan 10 och 12 väl utvalda och välproducerade bitar på varje LP eller kassett. (När CD:n kom fanns där ett eller två bonusspår i form av nån ’extended remix’ eller liknande.)

När det kommer till Rhythm of Love så har jag i min samling även LP:n från Argentina, där allting står på spanska. Titeln är således Ritmo de Amor och bland låtarna hittar vi bl.a. Mejor el diablo que tu conoces, Retroceda a tiempo samt Que tengo que hacer.
Fantastiskt!

  1. Better The Devil You Know 5/5
    Detta är så fantastiskt mycket Stock Aitken Waterman. Det var tack vare deras popproduktioner som jag blev ett Kyliefan till att börja med.
    När åttiotalet nu hade blivit nittiotal så producerade trion lite ”modernare”, klubbigare låtar och eftersom Kylie var deras största stjärna så fick hon de bästa låtarna. Håller än idag. Ett riktigt Kylie Anthem.
  2. Step Back In Time 5/5
    Den sjuttiotalsdoftande videon alltså! Även denna dänga håller än idag, men den var inte min storfavorit när den kom…
  3. What Do I Have To Do 5/5
    …Det var det nämligen detta popmästerverk som var! Klubbigare än den förra och även till denna singel fick vi en urtjusig musikvideo.
  4. Secrets 3/5
    Efter tre feta singlar på raken var det dags att trycka in några så kallade ”fillers”. Man hörde redan på en tiden när dessa utfyllnadsspår dök upp; man visste att det var andraklassens låtar som aldrig skulle släppas som singlar eller spelas på radio. Jag har dock alltid gillat dessa lite ”udda” bitar.
  5. Always Find The Time 4/5
    Samma som ovan, men denna fina låt hade eventuellt kunnat släppas som singel. Bra melodi men kanske en smula lökig produktion.
  6. The World Still Turns 4/5
    Hjärta och smärta i denna ballad. Åh, det var så fint när sista låten på kassettens SIDA A nästan alltid var en ballad.
    En så simpel låt. Simpelt är bra och underskattat.
  7. Shocked 4/5
    Denna ”tuffa” jättehit var aldrig min favorit. Speciellt inte singelversionen där den där jobbiga rapparen dyker upp. Jag har alltid hatat och kommer alltid att hata rap.
  8. One Boy Girl 3/5
    Här blev det lite ”modernt” och amerikanskt och en sån där jobbig rapperska dök upp. Tyvärr.
  9. Things Can Only Get Better 5/5
    Något av en fanfavorit. Jag har alltid älskat denna upplyftande pärla.
  10. Count The Days 4/5
    Sockersött men ändå ”tufft” på nåt sätt.
  11. Rhythm of Love 5/5
    En perfekt avslutning på detta fina album. Titellåten är lite mer melankolisk och introvert än LP:ns feta singelhittar.

Nationaldagen – våga svenna loss nu då!

Om ni undrar hur jag firar nationaldagen så kan jag avslöja att jag jobbar. Det vill säga håvar in cash till vår gemensamma skattkista.
Jag firar också med de sprillans nysläppta remixarna av Kylies Put Your Hands Up – diggar dem hårt. Väldigt 80-talsdoftande (se ”video” nedan) och väldigt Stock/Aitken/Waterman.
Hur firar ni? Eller måste ni börja varje rad med en ursäkt över att ni firar? Eller lägger ni till ”men jag är inte rasist” i slutet av varje mening?
Såg på vidriga TV4 i morse (ja, kommunistiska SVT sänder ju inga nyheter på så kallade ”röda morgnar”) och jag kräktes lite över PK-andet och det var en smula underhållande att se hur allt svenskt antingen raderades eller urvattnades riktigt ordentligt. ”Åh, kungahuset är ju franskt egentligen” och bla bla bla. Så fruktansvärt patetiskt. För att inte tala om dagens tidningars bedrövliga avsvennefiering. Och somalisk-svenska dagar sen… Inför en pursvenskens dag och gör det nu.

#Gäsp

Våga vara pursvenne och var det med glädje och var det fullt ut.
Vore jag pursvenne så skulle jag vara en fullfjädrad sådan.
Sån är jag – jag gör sällan saker men när jag väl tar mig för någonting så gör jag det ordentligt!