Framgångsrik men grinig och trött

Låtsaspigg Kim och ärligt morgonpömsig Blake.

Ännu en arbetsvecka ligger bakom mig och det var så skönt att komma hem i eftermiddags. Den här veckan var så att säga framgångsrik. Det känns tillfredsställande. Jag har fått mycket beröm för min arbetsinsats och det uppskattar jag då jag har erfarenhet av arbetsplatser där man inte fick någon som helst feedback. Det var varken bu eller bä och det var tråkigt och oinspirerande.

Jag har så bra kollegor också. Ett par av dem har på kort tid gått från att ”bara” vara kollegor till att vara även vänner. Inte illa alls! De är just såna där typer som jag gillar, som är sig själva. De bara ÄR, och spelar inga roller. Det går jag igång på (eftersom jag inbillar mig att jag själv är likadan).
Jag är bra på att läsa människor och ibland (sällan) fattar jag ögonaböj tycke för någon. Fint, ty det är ju inte helt lätt att hitta nya vänner i vuxen ålder. Speciellt inte i dessa tider som präglas av isolering och ensamhet.

Trevligt meddelande från kollega/vän.

Jag hade någonting mer på hjärtat men det får bli ett annat inlägg, ty just nu kommer jag verkligen inte ihåg vad det var jag skulle säga.
Är väldigt trött och när jag är trött så är jag väldigt, väldigt grinig. På ett pubertalt sätt. Jag är inte rolig att ha att göra med i detta tillstånd. Vilken tur att det dåliga humöret går över efter en god natts sömn.
Så nu säger jag helt enkelt god natt!

Privat: Kollegan som gick i celibat

Varning! Grovt språk.
Fredag betyder att vi kan freaka ut en smula, så säg hej till Freaky Friday.
I förrgår samtalade jag lite med en tio år äldre kvinnlig kollega. Hon gav upp det här med män för länge sedan och lever nu för och med sina husdjur.
På något sätt kom vi in på ämnena MÄN och KÄRLEK och SEX och jag anade att hon nog saknade dem alla tre, men mest av allt sexet.
– Men nog saknar du väl ändå balle? Lite grann?
– Ja, men jag står inte ut med det som kommer med ballen.
Vi vet således alla vad hon har i sin byrålåda – en samling fräsiga kärleksstavar.

Humor: På jobbet

Den nygamla kollegan är på kontoret för lite upplärning.
Kollega: ”Har du koderna till bla-bla-bla?”
Nygammal kollega: ”Nej.”
Kollega: ”Men hur ska det här då gå?”
Nygammal kollega: ”Men jag ska inte jobba än på ett tag, jag ska bara lära mig verktyget.”
Jag tittar upp från min dator.
Kim: ”Så sa jag till min förra kille också, när han visade ballen för mig.”
Nygammal kollega: ”Vad då menar du?”
Kim: ”Jag ska bara lära mig verktyget, men inte jobba med det!”

Lalla vidare ni, medan jag bunkrar upp

Min kollega visade mig just sina bilder och videoklipp från helgens drama; han hade suttit på ett kafé i närheten av den brinnande bilen.
Och ja, på filmsnuttarna syns hur den blåögde Svenne (eller Svenita i detta fall) rusade närmare med sin barnvagn för att kunna se den brinnande terrorbilen.
Min kollega (med ursprung i Mellanöstern och därmed lite mindre blå ögon) sa till Svenita: ”Jag är korkad som står här, men jag är ensam. Du däremot står här med din barnvagn…” Det gick upp ett ljus.
Jag upprepar: detta är terror; detta är allvarliga saker. Sluta jiddra om era pepparkakor och ert glöggdrickeri och samtala om vad som håller på att ske med och i samhället.
För övrigt har jag kommit på att smäller det innan året är slut så lär det inte smälla i tunnelbanan eller i stora varuhus – nej, smäller det innan storhelgerna så smäller det så klart på systembolaget. (En miljard medborgare kommer handla – varav noll ’lydiga’ muslimer eftersom de ju inte ’får’ dricka sprit.)
SÅ BUNKRA UPP NU.
Bildgoogla gärna på ’suicide attack’ så att du fattar vad vi snackar om.
Tips.

Jerusalem 29 januari 2004.

Comments off.