Jag sitter på balkongen…


…Och jag är så lycklig. Jag vill inte åka hem imorgon. Ja, jag saknar Sebbe jättemycket – men han kan väl komma hit. 🙂
Jag är så kär i Y. Inatt när jag kom hem och kröp ner bredvid honom… Det är liksom livet. Det bästa.
Y var lite orolig i de arabiska delarna av Jerusalem igår. De är, trots att de är israeler, tydligen inte alltid helt vänligt inställda mot judarna. Oh, this drama. Y var väldigt nöjd över att strosa runt med sin Stockholmväska med min reseguide i högsta hugg. Ivrigt rabblande alla svenska fraser han kan.
Han är allt jag vill ha. Jag älskar honom. Och nu ska jag shoppa.

Hälsningar från Jerusalem


Fy tusan. Det coolaste jag varit med om, tror jag. Gamla Jerusalem är… något man inte riktigt kan beskriva.
Vilken atmosfär. Så långt hemifrån man kan komma. Och vi åt den godaste maten någonsin, på en liten blygsam sylta. Alla borde resa till Jerusalem. Men det är i Tel Aviv vi vill bo.
Idag har jag vandrat längs Via Dolorosa. Jag har rört klagomuren. Jag har besökt det enorma förintelsemuseet (vilket alla borde göra) och jag har blivit kramad av min man i en park som doftade av rosor, utanför Knesset.
Underbart. Så pass att jag blev tårögd och sa: förlåt men jag är så känslig på söndagar.
Nu slumrar Y i soffan, framför nåt humorprogram. Jag sitter på balkongen och dricker det godaste vinet jag någonsin smakat (Dalton).
Shalom.