Nu ligger min iPOD på 1025. Det är en vecka kvar på auktionen.
Jag har varit på Mycom och handlat. Det är något visst som händer i kroppen och sinnet när jag befinner mig på en plats som inte riktigt är min arena. Som en dataaffär. Men en vacker dag ska jag vara dataexpert, this I promise.
Har just ätit falafellunch. Tänkte gå ut en sväng ikväll men jag har så mycket prylar att bära + jag är trött + jag måste upp i god tid imorgon så jag åker direkt hem. Snart.
Etikett: iPod
Sicko
Jaha. Nu sitter jag hemma denna lördagkväll och känner febern stiga och halsen må sämre och sämre.
Igår råkade jag – och det var verkligen INTE mitt fel, utan mp3-spelarens eget – radera alla låtar ur min iPod. Jag hade just fått i ordning en massa bra system; som ex. Kyliealbum med bonusspår och remixar osv. Så nog har jag att göra. Fyller på och fyller på.
iPod Mini
Sådärja. Det blev efter mycket övervägande en iPod Mini i den ärtiga turkosblå kulören här intill. Hann inte lägga in mer än två album igår kväll eftersom jag var hemskt busy med mitt samboliv. Ljudet var hemskt bra. Många gånger bättre än i den förra mp3-spelaren.
Igår fyllde en gammal vän 30 och jag, trots att han bara hör av sig en gång om året och “å, vi måste höras.. bla blaa” och sedan inte hör av sig igen, skickade jag iväg ett sms. Jag ska ju alltid vara den som ser till att påsarna knyts ihop och att trådarna inte lossnar totalt, men så händer, som i detta fall, att personen i fråga bytt nummer och inte bemödat sig med att ge mig det. Så nu lägger jag återigen ner Kim-fixar-och-ska-alltid-vara-så-himla-pålitlig-verkstan.
Igår frågade D mig om jag var olycklig (jag såg fundersam ut, tror jag). Faktum är att jag nog aldrig varit så här tillfreds någonsin. Och ändå: jag har inte vunnit en massa cash. Jag har inte ett jättecoolt jobb. Jag har ingen paradvåning. Jag är bara en enkel man som värdesätter det som så många tar förgivet. Jag vet, jag är SÅ vuxen.
Skamlöst frosseri
Sitter och funderar på att skamlöst gå och köpa mig en ny mp3-spelare. Den förra brakade ihop häromdagen (köp aldrig en Creative ZEN!) så den ska jag lämna tillbaka så fort jag rör mig i Sikla. Och jag kan verkligen inte leva ett anständigt liv utan min bärbara musik. Så hur ska jag övertyga mig själv om att jag förtjänar en ny? Okej, det får bli min försenade 30-årspresent. Nej, det var ju Madrid-resan. Det får väl bli min julklapp till mig själv. Ja, det får det. Och så ska jag uppdatera min spanska hela nästa vecka, eftersom jag börjar plugga igen på fredag. JA, SÅ FÅR DET BLI! Och så ska jag inte äta choklad på en månad. Now we’re talking. En iPod får det bli och jag ska älska den och vårda den som vore den min hund (ibland låtsas jag ha en hund som heter Sue Ellen, en vacker dag ska mina fantasier bli realidad (obs! spanska, där ser du, jag är redan på g).