Livet just nu

Lite allmänt om läget i livet just nu.
Jag insåg just att jag har endast en helledig dag i december. Och den var i söndags. Vilken tur att jag älskar att arbeta och håva in cash till både mig själv och till statskassan! DET ÄR KUL ATT BETALA SKATT.
I de så kallade mellandagarna träder jag in i min nya roll som Twitterredaktör. Är det inte flott, så säg! ”Du har ett så brett och bra uttryck”, sa uppdragsgivaren.
Armen mår bättre men är ännu inte helt bra. Jag har slarvat lite med pillren, får jag väl erkänna. En har ju så mycket att tänka på nuförtiden.
Julen, som jag som vanligt inte firar, ska jag tillbringa dels på jobbet, dels tillsammans med övergiven utländsk, långbent vän. Ja, hans ben är långa som styltor och smala som finska pinnar. Vi ska äta vegetariskt ”jul”bord med smarriga judiska inslag och dricka en massa sprit. Vi ska spela musik på hög volym (”I love the svensk schlager”, som grabben brukar säga) och skvallra om eländesåret 2010.
Nyår/eländig ålderdomsfödelsedag ska spenderas med Lyckliga Paret och ett gäng andra i luxuös stuga utanför stan. Ser fram emot det. Innerst inne hoppas jag att någon i det där gänget är fjolla och singel, ty jag har behov av både det ena och det andra och läget börjar bli akut.
För övrigt skiner solen lite blygsamt över huvudstaden.
Comments off.

Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig

Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.

Sebbe och jag var där en eftermiddag för ett tag sedan. Han kryssade mellan gravstenarna och tänkte varma tankar om sina fina djursläktingar. Notera gärna Sebbes vackra tungspets.

Dramamorgon

Dramatisk morgon med vattenläckage på kontoret. Har mycket viktiga saker att blogga om men jag hinner inte. Fatta. Därför får ni några bilder istället (jag vet att ni som vanligt klickar hysteriskt på ”uppdatera” för att se om jag skrivit nåt nytt).

Tänk att människor tror att de är reko bara för att de inte slänger ut granen från balkongen. De ställer den upp på gården och verkar på allvar tro att den ska slå rot och växa till sig som om inget hade hänt.

På mitt nya tillfälliga kontor finner jag vacker musik… (Ironi?)

Sedan igår har jag äntligen Word i Macen. Känner mig återigen komplett.

Nattens Sleep Cycle. Har sovit ovanligt gott de två senaste nätterna. Tackar och bockar.

Gårdagens födelsedagshund! Sebbe är nu fyra år och dagen till ära fick han en extra karamell.

Världens bästa stockholmska butiksnamn. (Med tanke på att de säljer saker till hemmet.)
Nu: tillbaks till dramat. Hej då.