Madonna 65 och jag 8

Tänk att jag har bloggat så länge att jag skrev ett inlägg när Madonna fyllde 50. Inte illa va? Idag fyller drottningen 65 och inte heller det är illa pinkat.

Jag har skrivit mycket om Madonna under åren (högt och lågt) och här finns arkivet. Min kärlek till denna donna har inte minskat under åren som gått, men mitt intresse har gjort det. Främst för att musiken inte varit lika bra som tidigare. Tack och lov har jag Kylie, som bara går från klarhet till klarhet. (Mina inlägg om fröken Minogue.) Faktum är att jag kommer att tala om just detta i en australisk podd inom kort – återkommer med en länk när podden är utgiven.
Edit: Podden kom idag! Du kan lyssna genom att klicka på länken nedan. Jag dyker upp runt 27:20 in i klippet, men för lite ”backstory”, så lyssna från ca 25:00.
Länk till Time To Talk.

Ur mitt fotoalbum från år 2000.


Innan jag fortsätter gratulera Madonna så tar vi det här med att jag fyller åtta. Vad betyder det då? Jo, i morse för exakt åtta år sedan klev jag – som båtflykting – iland i Åbo. Jag bloggade inte så mycket om det då, eftersom jag till en början inte hade någon uppkoppling, så istället rekommenderar jag detta inlägg: Äntligen: Kim talar ut om den omtalade flytten! (Som alltså är ett humoristiskt inlägg, med allvarliga undertoner.)
Men jo, jag flydde alltså det brinnande helvete som Födelselandet – tack vare dåraktiga politiker och en lallande befolkning – förvandlats till. Jag har aldrig ångrat mig.

Tillbaka till Madonna. Hon har betytt så oerhört mycket för mig under så många år. Ja, sedan 1984 faktiskt. Inte bara den fantastiska – och underskattade – musik som hon har bidragit med, utan som människa. En stark sådan. En med ryggrad (till skillnad från politikerna som jag nyss nämnde).
Inte minst för mig som gay. Jistanes, vilken skillnad hon har gjort för oss HBT-personer. Det är nog svårt för dagens ungdomar att förstå. Ni vet dessa bortskämda woke-människor som lägger till en massa bokstäver till HBT (som ingen ens vet vad de egentligen står för) eftersom de är så fruktansvärt uttråkade och absolut inte vill vara de grå möss de innerst inne är, och vips är de ”icke-binära” och ”queer” och en massa annat trams. De lallar runt på de av huliganvänstern kidnappade pridefestivalerna medan vi riktiga HBT-personer med högerlutande politiska åsikter inte ens är inbjudna. Så mycket för ”kärlek” och ”allas lika värde” och andra floskler.
Usch, jag blir så irriterad bara jag tänker på det, så nu byter jag raskt ämne.

Det är så mycket snack om Madonnas ålder och vet ni vad detta beror på?
Jo, då vi ser att hon åldrats så inser vi att vi själva har åldrats exakt lika mycket. Det är något de flesta av oss inte vill tänka på.

Låt oss istället vara tacksamma över att vi överhuvudtaget fortfarande lever och frodas.

Apropå Madonna OCH Kylie så är min häftigaste upplevelse den, när jag såg dem bägge två live för första gången. Samma kväll dessutom. Det var på MTV Europe Music Awards i Globen, Stockholm den 16:e november 2000. Alla var där. Förutom mina damer även Spice Girls, Jennifer Lopez, Ricky Martin, Moby, Kelis (vart tog hon vägen?), U2, Backstreet Boys, Robbie Williams (som sjöng duett med Kylie) etc., men festligast var ändå mina damer och det faktum att Madonna kvällen till ära bar den berömda t-shirten med Kylie Minogue skrivet i guld på bröstet. Snacka om två flugor i en smäll.

Exakt så här var det. Elektriskt! Ur Expressen 17 november, 2000.

Jag måste lägga till en sak om Madonnas röst. För mig betyder den trygghet och tröst. När jag är nedstämd, stressad eller orolig så vänder jag mig alltid till Madonna. Genast känner jag mig lugn. (Oftast lyssnar jag då på favoritalbumet ”Ray of Light”.)

Så, tack Madonna för ALLT.
Och tack Finland för att du tog emot mig med öppna armar.

Det är 34 år mellan dessa fotografier.

Israel: 63, del 2

Firandet fortsätter med några siffror. Idag finns det 7 746 000 israeler, vilket är 150 000 fler än för ett år sedan. För 63 år sedan var siffran 806 000.
5 837 000 (75,3 %) är judar, 1 587 000 (20,5 %) är araber. Fler intressanta siffror finns här.
Den moderna staten Israel har sina rötter i det historiska kungariket Israel (hebreiska: ארץ ישראל, Eretz Yisrael), ett begrepp av central betydelse för judendomen sedan urminnes tider, och hjärtat av det antika konungariket Juda, vilket moderna judar vanligen hänförs till. Andra namn för regionen är bland annat Kanaan, Palestina och Det heliga landet. På 1400-talet f.Kr. erövrades Kanaan av Juda stam, enligt Gamla Testamentet sedan Mose utvandrat från Egypten, där judarna hade levt i månghundraårigt förtryck.
Saxat från wikipedia. Läs mer!
Läste ett fint inlägg:
Det vore naturligt att stolt sträcka på ryggen när man bor i ett land som räddat miljoner från förföljelse, som publicerar flest böcker per kapita i världen, som har absorberat flest invandrare, har flest start-up företag, som har återupplivat ett språk som inte använts i vardagslivet på 2000 år, som skickar katastrofhjälp till alla jordens behövande, som är världsledare i agro-teknik, för att bara nämna ett tillfälligt stickprov av ämnen som just nu flög igen mitt huvud.
Men så är det inte. Endast en aspekt av Israels komplicerade existens uppmärksammas, och även då belyses den nästan uteslutande från ett håll. Israel är oerhört mycket mer än konflikten med Palestinierna. Jag önskar att det även vore tvärtom.

Läs här.
Israels många fejs:

För 63 år sedan:

Premiärministerns tal (på engelska med festlig spansk textning):

el al
24 500 personer flyttade under det gångna året till Israel.

Grattis älskade ישראל
Jag har aldrig känt mig så välkommen i ett land, som i ditt.

Israel: 63

Självständighetsdagen är ett firande av en förnyad judisk stat i Landet Israel, det judiska folkets födelseplats. I detta land utvecklade det judiska folket sin religion och kultur för 4 000 år sedan och här har man utan avbrott bevarat sin fysiska närvaro, under århundraden som en suverän stat men även under utländsk dominans. Under den långa judiska historien har längtan att få återvända till Landet alltid stått i fokus i judiskt liv.
Läs mer här.

Vi har ett födelsedagsbarn att gratulera. Och vi gör det med en sång.

Privat: Nyårshelgen [Bildextra]

Här bjuder jag på ett gäng bilder från nyårshelgen – mitt bästa födelsedagsfirande sedan nån gång på 80-talet.

sebbe
Nyanlända tände vi brasan för att värma upp villan och oss själva.

Efter en god natts sömn klev jag upp för att arbeta. Passade på att snoka runt och fotografera snön.

Vi tog en promenad. Snöälskaren Sebbe glad och okopplad.

I den vackra trädgården hade värdparet skottat upp små gångar som Sebbe ilade runt i.

Där syns hans lilla huvud.

På väg mot bastun.

Den eleganta villan.

Tjusiga omgivningar.

Jag hamnade framför TV:n i källaren. Tittade på Gospel Channel Scandinavia och mådde dåligt.

Promenad ner till sjön. Snö upp till knäna!

Två förälskade herrar och ett litet hundhuvud.

Jo, jag kämpade och kämpade och tog mig fram i snigelfart.

"Åh så vackert!"

Sebbe hälsar på en tomte.

Fler gäster anlände, jag fick födelsedagspressa och det blev lunch och därefter spelkväll och en massa sprit.

Paus.

Middagen: elegant och classy.

På nyårsdagen låg Sebbe och tog igen sig lite.

Han gick snart ut på sin kissrunda. (Ensam.)

Jag gick från fönster till fönster och fotograferade.

Snart dök han upp vid ytterdörren. *Krafs, krafs*

Nyårskvällen: film och snacks i källaren.

Dagen därpå åkte jag hem. Sebbe blev kvar i ytterligare några dagar.