Liten värld

Yrvädret ringde nyss och han berättade att han idag var på Shenkin Street (som jag skrev om här) i Tel Aviv (ja, det är därifrån han kommer, det har jag visst inte berättat…) för att köpa en present åt mig (HURRA!).
Tösen i butiken hade en “lustig brytning” och han frågade om hennes ursprung. “Jag är från Finland”, fnissade hon. “Presenten är till en kis i Sverige”, svarade Yrvädret och de fnittrade tillsammans och konstaterade att världen är mycket liten.
“Den blir ännu mindre”, sa jag vasst till Yrvädret, “när jag berättar att jag har finska gener”.
Vi skrattade gott och sedan sa han “kiss honey” och gick till sängs.
Måtte inga raketer träffa ditt hus, tänkte jag tyst.

Jag har fikat

Som ni kanske vet fikar jag a l d r i g. Jag får panik av trånga caféer där man blir serverad kaffe ur koppar med öron så små att händerna darrar. Som om man inte hade nog med saker att vara nervös för.

Idag insåg jag dock att på 2000-talet ser caféerna inte ut så; de är snarare minimalistiskt inredda trendspots. Kaffekopparna är utbytta (inte till glas – det är väldigt 2003 har jag förstått) till enorma koppar med stora öron lätta att greppa.
Vem fikade jag med då? Jo, med min favoritfejknorrman – finlandssvensken H – som stannade till i Stockholm på sin färd från Finland till Norge. Jag vet inte exakt hur länge vi haft kontakt via mail och SMS men ett bra tag är det. Han är en sådan där som är både smart och snygg – och väldigt upptagen med en dam. Men trevligt med en vän. Och underbart att i denna värld, där de största idioterna får mest utrymme, möta bra, sympatiska människor. Underbara är ni!

About the trip… and then some

Sebbe och jag är hemma igen efter en trivsam kväll hos Z. Skulle sova kvar ett tag då Z for till Arlanda för att resa söderut men Sebbe gjorde omedelbart klart för mig att han minsann inte tänkte sova mer så vi satte oss på bussen och åkte hem.
Om gårdagens flygresa; drama – fick tömma väskan på Helsingfors-Vanda flygplats och mina grejer skannades tre gånger innan jag fick passera tullen. Turbulens strax öster om Åland. Satt bredvid en ytterst pipinett finländsk DONNA strax under 40. Hon var en sådan där med perfekt makeup (som hon bättrade på innan hon klev av planet) och det blonda håret hade perfekta korkskruvar. Hon hade säkert lockat sig i timmar innan sin tripp (hade jag blivit född dam hade jag förmodligen varit lite som hon). Tänk att det tar längre tid att åka från Arlanda till Globen än att flyga från Helsingfors till Stockholm: 45 minuter. Man hinner just få in en liten flaska vitt, fukta läpparna och sedan är det dags att förbereda sig för landning. Och 1000 kr kostar det med Finnair så jag har ingen ursäkt att inte hälsa på guddottern min oftare (vad gör man av med under en helg i Stockholm, liksom). Växlade € till SEK på Sthlm Central och han bakom disken flirtade VILT och applicerade lypsyl oftare än jag gör (=ohälsosamt ofta).
Även om en del av mitt arma hjärta alltid kommer finnas på andra sidan Östersjön känns det jämt som att komma hem då jag landar på Arlanda. Som att jag kan andas bättre. Som att jag är stolt över min stad. När jag sedan befann mig på tunnelbanan där vi trängdes som soltorkade tomater i en glasburk glömd i ett hett dike och SL hade inställda tåg på grund av vagnfel – då visste jag att jag verkligen, verkligen var hemma.

Helsingfors 31 grader och sol

Hälsningar från Finland. Det är alltid något visst att landa på Helsingfors-Vanda flygstation (som det ju heter på f-svenska); “Veelkomna till Helsingforrs”. Det är varmt, varmt även här och bebisen är fin och lik min syster som liten. Hundarna tre är sig lika. Ska åka hem till syrran och hennes karl nu. Vet ej när jag hinner skriva nästa gång så ha det fint! Ciao.