UMK 2020 – Finlands uttagning till ESC

Nu när Melodifestivalen drar igång igen – och var och varannan av er som vanligt ska tönta er genom att göra ett så jä*la stort nummer av hur lite ni kollar på programmet – så kan jag berätta lite kort om hur årets finländska uttagning till ESC går till. Denna procedur ser olika ut från år till år, och i år har 6 bitar valts ut, som släpptes under den gångna veckan. De kommer att tävla i UMK (Uuden musiikin kilpailu = Tävlingen för ny musik) i Tammerfors den 7:e mars.

Min favorit framförs av en jänta vid namn Erika Vikman. Hon sjunger (i årets enda icke-engelskspråkiga bidrag) om att det inte går att bli en fin finsk flicka med ”benen i kors” om man har ”levt som Cicciolina” (den legendariska italienska porraktrisen och politikern, ni vet). Låten heter just ”Cicciolina” och den kan du höra här.
Låten toppar för övrigt iTunes-listan här i Finland just nu.

Jag tror dock att finlandssvenska Tika vinner med sin powerballad I Let My Heart Break. Det har jag ingenting emot.

Tävlar gör också Aksel med Looking Back. Ganska intetsägande, om du frågar mig. Och det gör du ju.

Tonårspartaj bjuder F3M på i låten Bananas. Men de ser inte ut att kunna partaja till det. Ingenting är bananas här inte. Slappna av, brudar! Modern – pubertal – pop. Helt ok.

Sansa bjuder på riktigt skön electropop i låten Lover View.

Avslutningsvis en dänga som doftar lite Eurovision. Catharina Zühlke och Eternity.

gilla och dela:

Innehållsrik men sömnlös vecka

Det blev (hittills) en bra – men en smula tröttsam – vecka det här. Mina sömnproblem, nej!, mitt sömnHANDIKAPP, gjorde sig påmint. Inte bra. Gjorde klart på nya jobbet att jag rent fysiskt inte kan jobba annat än väldigt regelbundna tider. Annars blir min rytm uppfu*kad. Helt okej.

[Bildbevis nedan]

Blake var med mig på jobbet. Till allas stora glädje, ska tilläggas.

Kvällstid har vi kollat på serien The Crown på Netflix. Blake har ju upptäckt det här med att det ”rör sig” på skärmen och inte minst noterar han när djur visas i bild. I The Crown dyker det konstant upp hundar och hästar, så Blake gillar serien även han.

Igår klippte jag mig i stadsdelen Gårdsbacka, så nu ser jag ut i håret som alla förortsblattar.

Idag besökte jag Svenska litteratursällskapet där jag träffade två viktiga personer från Åbo Akademi. De kontaktade mig, via min fantastiska blogg, för ett halvår sedan och ville ha med mig i ett slags projekt som innehåller de flesta komponenter som gör mig glader: musik, språk och till och med en smula politik. Musiken (i det svenskspråkiga Finland) var nu grunden i det hela ändå.

Jag berättade allt om mitt enorma musikintresse och om ”musiken i vardagen”, som projektet kallas.
Ni kan ju tänka er vilken mundiarré jag drabbades av när de frågade varför jag har ”personligt, pop och politik” som bloggslogan, när jag just hade förklarat att jag inte gillar att man blandar ihop musik och politik. (”Var sak på sin plats!” är ett bra motto på samtliga plan här i livet.)

Jag avskyr som bekant att någon vokalist som levt i en skyddad bubbla fullproppad med likasinnade i hela sitt liv plötsligt ska börja diktera för ”mannen på gatan” vad han ska tycka och tänka om saker och ting, som Vokalisten inte har någon erfarenhet av alls. Oj, vad jag tog ton. Skämt åsido. ”Kändisars” så kallade åsikter kastar jag omedelbart i soptunnan.
Trots mina lugna nordiska gener så är jag väldigt passionerad när jag GÅR IGÅNG.

Jag fick tala om hur mycket jag saknar LP-skivans tid. Ni vet de där gyllene åren innan musik blev slit-och-släng, då man noga inhandlade sin musik och sedan lyssnade från början till slut, samt läste texterna i konvolutet. Man skippade inte de där spåren som inte kändes så intressanta där och då på studs. Det är ju de där mellanspåren som lever kvar än idag, i skymundan. Pärlorna finns mellan hitsen, helt enkelt.

Vi talade om hur mycket jag älskar Eurovision och om det att det intresset kom till av att jag älskar och fascineras av allt som har med språk att göra (ja, ni hör ju själva hur jag fick kombinera allt jag diggar). Samt om hur språkintresset vaknade av att jag växte upp i en tvåspråkig miljö och tidigt insåg att saker och ting inte alltid går att översätta, trots att man använder de ”rätta” orden, eftersom ett språk är så komplext med känslor, traditioner, historia etc. etc.

Jag fick tala om mitt stora karaokeintresse och om hur denna ”obetydliga” lilla hobby botade min sociala fobi och allmänna människoskräck. (Och om min signaturmelodi ”Det börjar verka kärlek banne mig”.)

Och eftersom temat i grunden var finlandssvenskt så sa jag också att jag ogillar att de på finlandssvensk radio om och om igen spelar gamla rikssvenska hits när jag hellre vill upptäcka för mig nya finlandssvenska vokalister (som sjunger på dialekt! eftersom jag går igång på dialekter).
Och eftersom jag är som jag är så lade jag till att jag på samma sätt avskyr att de finlandssvenska dagstidningarna är så fruktansvärt Sverigebesatta. ”Om jag vill läsa om Sverige så kan jag göra det på svenska nyhetssiter. I finlandssvenska medier vill jag läsa om FINLAND på SVENSKA.”

Och allra sist fick jag sagt att jag hatar och föraktar allt som har att göra med Hip hop och rap. ”Varför då?” ”Det är aggressivt och texterna är människofientliga och våldsamma.”
Ja, så är det. Och jag står för min gaggiga åsikt.
Jag tackade för kaffet och gick.

kim da costa
gilla och dela:

Cykelturer och Eurovision

Myspys i soffan med Blake.

Det var ju en helt trevlig helg det är.
Jag har inte gjort så mycket egentligen.
Har varit på långa långa promenader med Blake för att spana in våra nya omgivningar här i Mejlans/Tölö.
Tog även en första cykeltur till Sörnäs där jag går på möten några gånger per vecka. Ville mest kolla upp snabbaste rutten samt hitta ”säkra” cykelställ – området kring Sörnäs metrostation kan var en smula… stökigt.

Jag premiäranvänder tvättstugan. Efter att de senaste decennierna haft tvättmaskin i hemmet så kändes det lite ”jobbigt” att plötsligt vara tvättstugeperson igen, men det gick fint och jag slipper att som i min ungdom gå till en annan byggnad; nu bara hissen ner. Det gick fint och jag kände mig som en hemmaman.

Vidare har jag ordnat lite i hemmet. När man flyttar så placerar man saker och ting på ”logiska” ställen men efter ett tag inser man att vissa prylar gör sig bättre i helt andra hyllor och skåp. Det blir kanske inte lika logiskt, men mer effektivt och användarvänligt.

Har kollat en hel del på gamla Eurovision-år och sträcklyssnade på min bekant Emils projekt om refuserade Melodifestivalen-bidrag. Rekommenderar Schlagervännernas podcast för er som är intresserade.

Nu är det söndag kväll och jag ska avsluta veckan och kvällen med Big Brother – mest för att jag övar på min finska och vill lära mig en massa slang, så att jag hänger med! #integration

gilla och dela:

ESC 2019 – finalen

Efter två fantastiska och välproducerade semifinaler i världens bästa stad Tel Aviv är det dags för den magiska finalen.
Jag kan för övrigt inte greppa att tre av mina musikaliska ikoner står på samma ESC-scen i afton: Ilanit, Dana International samt Madonna.
Alltså. Härregu’!

Nu till kvällens bidrag!

01. Malta – Michela Pace ”Chameleon” 4/5

Tösabiten var SÅ lycklig när hon gick vidare från semifinal 2. Hysteriskt underbart och ALLT jag älskar med Eurovision. Låten är upptempo och dansvänlig men vokalisten har dessvärre inte tillräckligt mycket attityd för att leverera den.

02. Albanien – Jonida Maliqi ”Ktheju Tokës” 2/5

Dramatiskt och en smula gapigt men lite okej ändå. Men bara lite. Glöms bort inte i morgon utan redan i natt.

03. Tjeckien – Lake Malawi ”Friend of a Friend” 4/5

Poppigt och glatt och sångaren – som är full av liv och lust – är strålande på scen. Oerhört snyggt nummer dessutom.

04. Tyskland – S!sters ”Sister” 2/5

Varför skickar Tyskland ofta så smaklösa och… konstiga (på ett dåligt vis) låtar och akter till Eurovision? Inget undantag denna gång. I sig ingen dålig låt men hela paketet känns bara dumt. Och… konstigt (på ett dåligt sätt som sagt).

05. Ryssland – Sergey Lazarov ”Scream” 4/5

Till en början var jag lite besviken på Sergeys ESC-comeback men efterhand har låten kommit att tillhöra en av mina favoriter. Snygg lugn låt med dramatiska inslag och elegant, intressant scenshow. Och så är han ju så söt, så söt.

06. Danmark – Leonora ”Love Is Forever” 2/5

Tralligt och glatt och lite konstigt. Väldigt danskt på något sätt.

07. San Marino – Serhat ”Say Na Na Na” 5/5

Nej, jag skäms inte över att jag älskar den här turkiske farbrorns dammiga disco. Världen är full av plågor och elände och ibland är det gött att bara kasta av sig slipsen och yla ”na na na”.
Och ylade gjorde Serhat verkligen i semifinalen. Det lät mycket illa men så där taskigt sjunger han inte i vanliga fall och tack och pris får han nu en ny chans i finalen.

08. Nordmakedonien – Tamara Todevska ”Proud” 2/5

Stora känslor i denna dramatiska ballad, men jag blir inte berörd.

09. Sverige – John Lundvik ”Too Late For Love” 2/5

Jag borde gilla denna dänga då jag gillar gospel och feta körer men på något vis ”känner” jag inte låten. Den berör mig inte. För tillrättalagd? Kanske fel vokalist? Skicka in Carola så ser vi vad som händer!

10. Slovenien – Zala Kralj & Gasper Santi ”Sebi” 3/5

Dessa två urtråkiga ungdomar framför en så trist låt att den till slut blir en smula spännande och sensuellt suggestiv. Att gossen sedan har sagt i en intervju att han inte alls vill vara med i ESC eller ”bli en kändis” får mig att vilja stänga av mitt under låten. ”Skit i’t då” liksom. TRÖK!

11. Cypern – Tamta ”Replay” 4/5

Jo, detta låter ju som det mesta som Cypern skickat de senaste åren och den här gången känns hela paketet en smula kalkylerat och… hmm… oäkta på något vis. Men jag gillar låten ändå! Framträdandet har ingen hetta. Allting känns kyligt och ovänligt. Tyvärr.

12. Nederländerna – Duncan Laurence ”Arcade” 4/5

Jag kommer aldrig ihåg vad låten heter. För mig är titeln ”Losing Game”. Hursomhelst. Det tog ett tag innan jag fastnade för denna fina bit men nu diggar jag den skarpt. Fint avskalat nummer. Inga cirkuskonster. Uppfriskande i all sin enkelhet.

13. Grekland – Katerine Duska ”Better Love” 2/5

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om denna låt. Hon har en mäktig pipa men dängan griper inte tag i mig.

14. Israel – Kobi Marimi ”Home” 3/5

Jag gillar Kobis valpiga ögon och stora röst. Balladen är fin och den har hottats upp en smula efter att den valdes att representera värdlandet. Det är således en ny version vi får se på scenen. Borta är ylandet i introt och vi får lite mer plink-plonk och gitarrer (tror jag). Snyggt nummer och kören är väldigt Eurovision.

15. Norge – KEiiNO ”Spirit In The Sky” 4/5

Detta är ju bara SÅ Eurovision! Uppträdandet suger och jag älskar inte jojkandet och det stör mig att låten påminner om Saara Aaltos ”Monsters” (Finland 2018). Men. Jag går ju igång ändå!

16. Storbritannien – Michael Rice ”Bigger Than Us” 0/5

Jag stör mig på det mesta med årets brittiska bidrag. Trist låt, trist gosse.

17. Island – HATARI ”Hatrid mun sigra” 2/5

Tycker att denna röriga låt är lite cool och skön men ungdomarna känns väldigt störiga och tonårsaktigt tvångsmässigt provocerande.

18. Estland – Victor Crone ”Storm” 2/5

Intetsägande men ”bra” radiopop som inte berör mig det minsta.

19. Vitryssland – Zena ”Like It” 3/5

”Like It” är ju väldigt B men jag kan inte låta bli att gilla den. Zena är dessutom säker och härlig på scen. (Heta dansare dessutom. Mums och gulp!)

20. Azerbajdzjan – Chingiz ”Truth” 4/5

Han överraskade! Jag smågillade låten redan innan andra semifinalen men när jag såg karln live så föll jag för denna sköna – ja, lite TUFFA! – låt. Mycket bra!

21. Frankrike – Bilal Hassani ”Roi” 4/5

En av mina första favoriter i årets ESC. Bra låt. Fin text på engelska och franska. Vad stör jag mig på? Hmm. Kanske att det blir för mycket av ett ”nummer” av vokalistens väsen och könstillhörighet. Onödigt liksom.

22. Italien – Mahmood ”Soldi” 5/5

Mahmood är farligt het och söt på samma gång på ett sånt där snuskigt vis. Han är bra på scen och han har en behaglig stämma. Låten är så jädrans skön! Fina handklapp. Full femma.

23. Serbien – Nevena Bozovic ”Kruna” 2/5

Mycket bra och elegant vokalist som förtjänar en bättre låt. Den är fin men någonting saknas.

24. Schweiz – Luca Hänni ”She Got Me” 5/5

Låten vars namn ingen kommer ihåg eftersom den egentligen heter ”Dirty Dancing”, vilket den inte får göra pga en viss film. Vad heter den nu igen? ”She Got Me” var det ja. Detta är en fin festlåt och gossen är charmerande och kan dansa. Bravo!

25. Australien – Kate Miller-Heidke ”Zero Gravity” 5/5

Popopera och 100% Eurovision. Denna typ av musik existerar enbart i denna tävling och jag går så klart igång som tusan.

26. Spanien – Miki ”La Venda” 4/5

Första tio gångerna jag hörde Spaniens låt så ogillade jag den starkt. Sedan hände någonting. Låten slumpades fram om och om igen i mina lurar och snart insåg jag att jag fick en kick av Mikis väldigt spanska bit. Han är ett lyckopiller, denne gosse.

JAG TIPPAR:

  1. Nederländerna
  2. Azerbajdzjan
  3. Australien
  4. Italien
  5. Norge
  6. Island
  7. Schweiz
  8. Spanien
  9. Ryssland
  10. Sverige
gilla och dela:

ESC 2019: de utslagna bidragen

Vi har årets två fantastiska semifinaler bakom oss och i väntan på mitt livsviktiga inlägg om finalbidragen så ska ni nu få ta del av mina intelligenta åsikter om låtarna och akterna som fick stämpla ut och åka hem.
Dessvärre fick min stora favorit Portugal sparken. Dåligt röstat av er.

SEMI 1

Montenegro – D mol ”Heaven” 1/5

Denna frikyrkliga kalkon gör mig ledsen. Det gör liksom ont i mig också. Enda behållningen är hunken Rizo Feratović (bildgoogla gärna) (gulp!).

Finland – Darude feat. Sebastian Rejman ”Look Away” 2/5

Darude valdes alltså ut att representera Finland i årets ESC och han framförde tre trista, daterade bitar med Sebastian Rejman bakom mikrofonen och den tråkigaste låten vann en biljett till Tel Aviv.
Jag har en idé som jag ska återkomma till någon gång. Jag vet hur vi höjer statusen på Eurovision här i Finland. Vänta bara. Det kommer att bli en succé (om jag får bestämma). Som det är nu så vill ingen ställa upp eftersom om det går dåligt i ESC så är karriären över. Därför representeras Finland så ofta av föredettingar eller amatörer.

Polen – Tulia ”Fire of Love (Pale Sie)” 2/5

Denna gapiga låt är ju ändå en smula oppfriskande. Men inget som går på repeat.

Ungern – Joci Papai ”Az én apám” 2/5

Tuff men gosig ungrare med tofs. En lite trevlig låt. Väldigt Eurovision. Håller dock inte. Glöms snabbt bort.

Belgien – Eliot ”Wake Up” 3/5

Jag gillar inte barn som sjunger. Välkommen tillbaka om 35 år. Men helt okej låt, när man inte slipper se spädbarnet jollra runt.

Georgien – Oto Nemsadze ”Keep on Going” 0/5

Jag vill aldrig mer höra denna låt. Den onde mannen ylar och lider av svår ångest och snart går han till attack.

Portugal – Conan Osíris ”Telemóveis” 5/5

Jag älskar denna tokiga låt! Björk mötte… någon… i en mörk gränd i Lissabon. Tycke uppstod och detta är resultatet. Kärleksbarnet. Nej, inget kärleksbarn. Snarare knullbarnet. Det handlade bara om ett passionerat anonymt möte (usch!) i en mörk gränd en het sommarnatt i Lissabon och strax därefter föddes ”Telemóveis” under stor dramatik och svåra smärtor. Underbart!

SEMI 2

Armenien – Srbuk ”Walking Out” 1/5

Osympatisk kvinna med ”tuff” röst tar ton och kaxar sig. Ogillart! Mer kärlek i världen! <3

Irland – Sarah McTernan ”22” 5/5

Jag blev så besviken när jag såg Sarah live. Hon var så nervös och trist och oengagerad och inrutad och ospontan. Hon var liksom inte på plats. Mycket sorgligt då jag älskar låten!

Moldavien – Anna Odobescu ”Stay” 4/5

Den här låten diggade jag ju. Tills jag såg numret. Trist. Sandriterska. Gäsp. Vit klänning med spetsdetaljer. Urk. Synd. Så synd.

Lettland – Carousel ”That Night” 0/5

Seriöst. Vem FAN har ”komponerat” denna jävla ”låt”?

Rumänien – Ester Peony ”On a Sunday” 2/5

Lite spännande. Men återigen för hårt och för mycket låtsas-attityd. Slappna av. Gråt om du har blivit dumpad. Tuffa inte till dig så där tillgjort. Gråt ut!

Österrike – Paenda ”Limits” 0/5

Det finns ingen LIMIT för hur värdelöst detta är. Ett himla ylande (falskt dessutom) och lökigt blått hår som pricken över det berömda i:et.

Kroatien – Roko ”The Dream” 3/5

Jag gillade låten tills jag såg det lökiga uppträdandet med bara guldfärgade herrbringor och änglavingar och hela jävla baletten. Men grabben kan sjunga och låten är rätt fin!

Litauen – Jurij Veklenko ”Run with the Lions” 2/5

Det tog ett tag innan denna fastnade. Den gick mest bara förbi. Men. Den är lite småtrevlig ändå.

Foton från eurovision.tv

gilla och dela:

Det bor ju en ’entertainer’ i mig

Vad har hänt den här helgen då?
Jo, på måndag ska jag hålla ett ’föredrag’ – om mig och mitt förvånansvärt händelserika liv – inför terapigruppen. Ni kanske känner mig så pass väl vid det här laget att ni förstår att jag inte bara kommer att stå rakt upp och ner och läsa från ett papper.
Nej nej nej. Jag gör en show av det hela, med rekvisita och hela baletten.

Det blir peruker (som symboliserar mitt vilda liv som ’club kid’), flaggor (svensk, finsk och israelisk, samt eventuellt en regnbågsflagga, men jag är osäker då den känns kidnappad och nedlusad av vänsterextremister i fantasifulla, aggressiva frisyrer), bloggböcker, några tidningsartiklar, judeattiraljer samt en och annan tom förpackning antidepressiva. Klädseln (se foto) får symbolisera mitt musikaliska jag.
Det blir förresten även en brasiliansk flagga (p.g.a. ex-makens influens), samt en dansk dito (Köpenhamn har betytt mycket för mig eftersom min församling ligger där).

I fredags kväll var jag spontant ute och sjöng karaoke. Jag frågade en av mina rumskompisar om han ville följa med och förvånande nog ville han det. Det var ju fredag och därmed lång kö till mikrofonen så jag hann med en enda låt innan jag ville åka hem.

I lördags var jag på AA-möte. Fick en massa ’aha moments’ och jag pladdrade på utav helvete. Mer om det nån annan gång.
En väninna bad mig att följa med för att se på Finlands uttagning till Eurovision på storbildsskärm på en nattklubb. Jag tackade först nej men ångrade mig och tänkte att ”varför inte?”. Det var kul att se väninnan. Efter att Darudes låt ”Look Away” valts att representera republiken i världens bästa stad Tel Aviv åkte jag hem.
Jag tyckte för övrigt att samtliga tre låtar i UMK-uttagningen kändes väldigt ”trötta”.

gilla och dela:

Rehabilitering – dag 34 (”kom ihåg att spola tillbaka bandet”)

En solig dag på behandlingshemmet i södra Finland. Hade sovmorgon eftersom det är lördag och klockan 07 släpade jag mig upp och till vattenkokaren för att fixa kaffe och därefter ut på terrassen för ett ljuvligt morgonbloss. En promenad med Blake och därefter hämtade jag min påfyllda medicinbox innan jag gick till matsalen. Havregrynsgröt, bröd, surmjölk, kaffe.
Cigg. Kaffe. Cigg. Kaffe. Kaffe. En varm kopp choklad. Kaffe. Cigg. Kaffe.

Under helgerna är vi lediga och den här helgen är jag alldeles ensam i huset som jag bor i, då de andra är bortresta. Det är läskigt eftersom huset är gammalt och knakigt och dörrarna är olåsta och vi är på landet. (Blake är dock en bra vakthund!)

Jag tänkte ha städdag. Sköt det lite framför mig. Men så kom jag på att jag ju städar datorn. Både invändigt och utvändigt. Den börjar skina som nattens fullmåne och jag har raderat 3 gig skräp redan.
Det kallar jag STÄDDAG!

Jag har även städat lite bland mina kontakter. Jag hade ganska många nummer till människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Då är det kanske lika bra att radera… Eller den där som hette ”Svara inte”. Haha!
Samma på sociala medier. Ibland är det bäst att bara göra slut och gå vidare.
Varför ska man vara ”vän” med någon på ex. Facebook om man umgicks jättemycket och -tätt för 10 år sedan men inte har haft någon som helst kontakt under de senaste fem åren?
I guess we’re done with each other. Tack för allt och allt gott i framtiden.

Helgerna är ensamma och långtråkiga här men tack och lov kan man ta sig ett bloss med herr Spets.
Känner mig lite lätt koffein- och nikotinförgiftad.

Tekniken är underbar, är den inte?
Tänk att denne farbror är så gammal vid det här laget att jag fanns på tiden innan internet. Utan mobiltelefoner, plattor etc. Ja, till och med innan DVD:n.
Ett tag hade vi ingen VHS-spelare hemma men då och då hyrde vi en så kallad movie box och ett par videofilmer.

Skärmdump: spreadshirt.fi

”Kom ihåg att spola tillbaka bandet” stod det på ett klistermärke på insidan av videofilmens förpackning.

På den tiden spelade jag in Eurovision Song Contest på kassettband. Jag satt med en bandspelare framför TV:n och spelade in. Alla fick sitta knäpptysta under låtarna. Senare började ESC sändas även i radio och det underlättade ju inspelningen. Och till slut skaffade vi oss en VHS.
Det var tider det. Trots allt. Man värdesatte så mycket som vi idag tar för givet.

Blev påmind om att för fem år sedan höll jag ett föredrag i Malmö. På den tiden var jag introvert och människorädd och led av svår social fobi samt rampfeber, men jag var tvungen att tacka ja då föredraget skulle handla om Israel och HBTQ-rättigheter.
Jag minns att jag åt lugnande och att jag darrade av skräck.
Det skulle jag inte göra idag eftersom både den sociala fobin och rampfebern har gått över. Tack och lov!

Nåväl. Det var den här lördagen det. Jag ”tog ledigt” och har mest sovit och kollat på serier (Cougar Town) samt skrattat en del åt Kåta Gun i Kvarteret Skatan.


Jag har fått i läxa att under en veckas tid anteckna hur jag mår morgon, dag och kväll, på en skala från 1 till 9, där 9 betyder toppenbra.

Dagens mående:
Morgon: 7
Dag: 7
Kväll: 6

gilla och dela:

ESC: I väntans tider

Ni har väl inte missat Eurovision Song Contests hemligheter? Del 1 av 2 finns på SVT Play. Kolla här.
Screencaps från ett fint stycke – när den tyska vinnaren Nicole (1982) säger följande:
nicole
nicole
nicole
Medan vi väntar.
Några härliga ESC-favoriter.
Frankrike 1965 (vinnare):

Irland 1970 (vinnare):

Portugal 1982:

Israel 1982:

Finland 1987:

Litauen 1999:

gilla och dela:

Daily Dana: Hon vann och jag skrek

/ Kampanj /
Idag, mina damer och herrar, ska vi se slutet av röstningsprocessen i Eurovision Song Contest 1998 – året då Dana med ynka åtta poäng fler än tvåan vann tävlingen.
Fy farao så spännande det var!
Jag satt på golvet i min 28 kvm ”stora” lägenhet och skrek av lycka.
Jag grät säkert också. Typiskt mig.

När vi ändå håller på så kan vi ju ta en titt på hur det såg ut när Dana vann den israeliska uttagningen tidigare i år.

gilla och dela: