Så låt oss fortsätta pumpa in pengar så att de ”palestinska” ledarna ska kunna fortsätta föra sitt eländiga krig medan de uppfostrar sina barn till att hata, hata, hata. Eller?
Under tiden koncentrerar sig media på att skriva sig gula och blå om att en jude vill snickra ihop ett hus.
Länkar: Daylife, INN, AB, SvD, SvD
Etikett: död
Jag är ett skenheligt as
Ungefär så lät det när en väninna brusade upp då jag ansåg det vara osmakligt att någon (al-Qaida, eller vem det nu kan vara som sörjer, då familjen uppenbarligen tagit avstånd från wannabe-mördaren) tänt ett par ljus i korsningen Drottninggatan/Bryggargatan . Det vill säga där självmordsbombaren sprängde sig själv till döds.
Det vill säga platsen där han önskade spränga dig, mig, våra föräldrar, barn och ’otrogna’ husdjur till döds.
Japp, skitäckligt av mig. Verkligen. Förmodligen även rasistiskt och islamofobiskt.
Låt oss lalla vidare; gulla vidare.
Låt oss smälla upp (dvs ’resa’ i detta fredliga fall) ett minnesmonument som asets sörjande (återigen: al-Qaida) kan besöka när de vill sörja och beklaga att så många av oss ännu lever.
Nej, vet ni vad. Som reko och hyvens medborgare, som går runt på Stockholms gator och är skraj, så behöver jag inte ännu en påminnelse om vad jag är skraj för.
Självmordsbombarasets sörjande får helt enkelt komma i andra hand, och om det gör mig till ett svin så kan jag väl bara säga nöff.
Comments off.
RIP BM
Jag hatar att vakna och mötas av dödsbesked. Surfar in på nättidningarna och med stora feta svarta bokstäver möts jag av oåterkalleliga nyheter.
När det sedan gäller någon jag faktiskt gillade så blir jag uppriktigt ledsen och sur.
Brittany Murphy var en favorit ända sedan jag först såg henne i Clueless och nu är hon borta. Tre år yngre än jag är nu blev hon; så sorgligt och inte minst så outhärdligt onödigt.
Tror vi tippar på knark.
Morgonens goda nyhet: Auschwitz-skylten är återfunnen. Undrar just vad det var för jävla nötter som stal den. As!
Djurkyrkogård
MJ
I SVT:s morgonsoffa sitter de och talar om sina favorit-MJ-låtar. Belysningen dämpas och de hör en liten skvätt av stycket medan de tittar på varandra, nickar lite i takt till musiken för att därefter säga smarta saker om det musikaliska geniet Michael Jackson.
Väldigt B.
Jag tänker mest på att måtte hans (?) barn nu bli adopterade av något trevligt par från Arizona.
Min syster var kär i MJ. Hon fick BAD-omslaget av mig och gick runt med det som vore det en docka. När hon skulle göra något privat var jag tvungen att täcka över omslaget – Michael fick inte se. Minns att jag hjälpte min syster att författa ett brev till MJ. “I understand you”, skrev hon. Hon var 5 år ung och hon kunde vartenda litet “tjoho” i samtliga MJ-låtar. Jag lovar. Bruden snackade inte engelska men hon kunde varenda liten textrad. På riktigt alltså.
RIP
Nu ältar vi inte detta tragiska livsöde någe mer. MJ borde ha fått leva som en läcker svart karl i någon liten amerikansk håla. Som vanligt skyller vi allt på grabbens överreligiösa psykopatföräldrar.
Slut.
Uppdatering: När MJ dör ringer TV4 upp Anna Book för att höra vad hon har för tankar. Why not, liksom. Det är därför SVT ringer upp mig i afton när England spöar Sverige i fotboll.