I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.
Etikett: datorer
Maceri Macera
Fatta så klantigt.
Den senaste veckan har jag haft lite problem med Macen där hemma. Papperskorgen går inte att tömma (jag har stormgooglat och testat en massa olika varianter och jo, den går till slut att tömma, men inte så där normalt och simpelt) och Safari kraschar stup i kvarten.
Igår kväll bestämde jag mig för att avinstallera webbläsaren och ladda ner programmet på nytt, men datorn informerade mig om att senaste versionen av Safari kräver en uppdaterad version av Mac OS X. Jaha, tänkte jag, och plockade fram de papper och prylar jag fick när jag köpte datorn.
När jag tog en noggrann titt på den medföljande skivan med operativsystemet så insåg jag plötsligt att jag inte hade installerat den senaste versionen av Snow Leopard, utan jag hade helt enkelt kört på den versionen som fanns förinstallerad på Macen när jag köpte den.
Aj, aj, aj, så klantigt.
Jag uppgraderade bums och när det väl var klappat och klart en timme senare så ringde sovklockan, så nu ser jag fram emot att komma hem och ta mig en titt på hur allt ser ut.
Spännande.
Angående papperskorgsproblemet så (fatta vilken slump) nämns dilemmat i det senaste numret av det fantastiska magasinet MacWorld som jag fann på hallgolvet igår! Ska lusläsa och hoppas på det bästa.
Min Mac- och PC-historia finns här.
Läs även andra bloggares åsikter om Mac, Snow Leopard
Kapad dator
Igår kväll hade jag ett gäng viktiga blogginlägg i huvudet. Sådana som skulle förändra världen, vilket ju trots allt är målet med denna blogg. Dessvärre hade min dator kapats av en sovande hund, så jag kunde inget göra. När jag vaknade i morse ruskade jag på huvudet för att se om jag kunde locka tillbaka de viktiga inläggen men det gick inget vidare. Allt som återstod var ett stort hår. En man. Inte som i mann alltså, utan som i maan.
Japp
Och så lite kärlek
I och med att alla mina datorer är upptagna kan jag inte vara inloggad på MSN (det är så jobbigt via iPhonen) och då ringer Y: “jag vill bara säga att jag älskar dig”. Åh! Tänk om alla hade en kärlekspartner. Tänk så fin världen skulle vara. Plus att jag har så fina vänner. Och Sebbe är glad. Inte illa alls. I love life. Alla ångestfyllda år känns så underbart avlägsna.