Nu börjar jag förstå varför de flesta trodde att jag var en ärtig liten tösabit. Mitt tryne är rätt flickigt här, måste jag säga. Tänk att det kunde bli en så pass grov och karlakarlig gubbe av mig (jag känner att ni sitter där och nickar instämmande).
Katten ser så gosig ut men jag har inga direkta minnen av honom. Vi hade rätt många olika husdjur under uppväxten min och det var så lustigt att jag alltid klarade av dem, samtidigt som jag var dödligt allergisk mot alla andras husdjur. Speciellt katter.
Notera de eleganta gröna prydnadssakerna till höger i bild. Den mellersta, smala vasen har jag i mitt hem. Den högra hade jag i mitt förra hem, men dessvärre hade min hyresvärd sönder den. Inte okej.
Jag undrar lite varför vi hade så många gröna saker överallt. Bland annat fanns det en skål med små glasflärpar som stod upp som isglassar. Dem brukade vi glin suga på (!).
Som vanligt syns inte en endaste liten dammtuss. Mitt barndomshem var alltid kliniskt rent. Det är förmodligen någonting jag tar igen idag. Med råge.
Etikett: dagens retro
Dagens retro
Dagens retro
Vilket fantastiskt fotografi.
Min fantastiske far står med utsvängda sjuttiotalsbrallor och ser lite Hollywoodaktig ut. Paraplyet är så fult att det är toksnyggt. Jag minns det så väl. Det följde med en bra bit in på 80-talet och jag vägrade använda det. Till slut fick jag ett eget chockrosa (såklart) i julklapp.
Ja, där sitter jag och jag antar att vi är på väg till Ica i Fristad. Vi besökte sällan Konsum (som sedan blev konstiga Servus). Undrar vem det är som fotar? Mor antar jag. Var är bröderna mina? Springer de i förväg eller är de ensamma hemma? Hur gammal är jag? Tre? Fyra? Jag vet inte jag. Men jag ser att det är jag. Ung och oförstörd och utan ett enda grått hårstrå.
Dagens retro
Säg hej till mig och Sotis. Säg hej till den hiskeliga sjuttiotalstapeten – kanske den fulaste jag någonsin sett. Jag minns hur den där röd/vita mattan doftade. Jag minns hur den kändes under mina fingrar.
Jag noterar att mor har bakat en kaka. Den står där och svalnar. Undrar om det är en sockerkaka eller en tigerkaka. Tror och hoppas på den sistnämnda. Kaffet är bryggt och det finns inte så mycket kvar i pannan. Antar att far sitter vid köksbordet med en sockerbit i munnen och sippar på en ljuvlig kopp java. Han brukade göra så på den tiden. Sotis är glad. Han får någonting smarrigt att äta. Är det jag som serverar honom? Är det en kakbit eller ett kex* jag knaprar på?
Och vad är det som sticker fram ur lådan?
Jag har ungefär samma frisyr idag. Lite roligt. Jag är tacksam över att mina föräldrar inte tvingade mig att klä mig i blå eller gröna kläder. Kudos!
*När detta foto knäpptes sa jag fortfarande kex på västgötska, dvs scheks. Galet!
Dagens retro
Se nu så fint det var hemma på Prästskogsvägen 11 B i slutet av sjuttiotalet. Jag blir alldeles varm när jag tittar på detta foto.
Min fina mor sitter och virkar ett överkast som kom att pryda min säng i många, många år framöver (vart tog det vägen tro?) och jag sitter med mitt favoritgosedjur i famnen. Han ligger just nu förvarad i min antika resväska på översta hyllan i klädkammaren (aka walk-in-closet). Den vita stereoanläggningen från Philips fungerade perfekt i många herrans år men den vita tv-apparaten har jag inget minne av. Snygg var den dock. Notera heltäckningsmattan. Notera den röda lampan med guldfot – så snygg! Vardagsrumsbordet minns jag så väl: det fanns smala, guldfärgade remsor fastlimmade på sidorna. Sist men inte minst: den otroligt vackra ljusblå askkoppen på bordet. Vac-ker! Gjord i glas var den, och väldigt tung.
Nu blir jag lite tårögd och känner att jag saknar mor min. Puss mor.
