Medborgare!
Nu är vi igång. Gårdagskvällen var ett redigt äventyr!
Bauhaus! Jag känner mig inte riktigt hemma på ställen som detta men jag gör så gott jag kan.
1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.
När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.
1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!
Etikett: bostad
Bostadsrätten och jag
Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
Jag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
Alltid är det nåt
Låt mig återknyta till det gamla inlägget Är rätt:
Jag är grabben som när jag köpt en mobiltelefon och kommer hem och ska packa upp den inser att det inte ligger nån telefon i förpackningen.
Jag är grabben som köper nåt tekniskt och inser att det fattas en sladd.
Jag är grabben som (dagsfärskt exempel) köper en tidningsprenumeration och får två. Samma tidning. Två kundnummer. Två fakturor. Två ex av samma magasin.
Nyss ringde telefonen och eftersom 1) den ringer väldigt sällan (tack och pris), 2) jag i stort sett alltid känner igen numret på displayen så blev jag orolig och när den nu ringde och ett okänt nummer fladdrade runt på skärmen. Drämde snabbt igen dörren och besvarade samtalet med min mest seriösa och manschauvinistiska stämma.
Det var min bankkontakt som ringde.
Tusentals tankar vispade runt i mitt huvud medan jag önskade att hon skulle skippa kallpratet (”hur står det till?”) och komma till saken – jag ska ju bli med bostadsrätt den här veckan och jag är naturligtvis oerhört spänd.
Tack och lov hade bankkontakten ingenting allvarligt på agendan – det visade sig att hon i mina handlingar hade skrivit fel lägenhetsnummer. Därför måste jag snabbt som tusan ta mig till banken för att ”sätta dit kråkan på nytt”. Så simpelt, men alltid, alltid är det ju nåt. Alltid dyker det upp små minihinder som måste besegras och svettiga omvägar som måste tas.
Smått i det stora hela – men irriterande.
Renoveringen närmar sig
Jo, gossen ska ju renovera och tiden börjar bli knapp. Jag kan förmodligen börja redan nästa vecka!
Jag är sämst i Norden på att fatta små beslut och när det gäller stora sådana så går det sannerligen inte lättare.
Först och främst: golvet. Just nu har jag en standardmatta. En sån där vidrig plastmatta som p.g.a. mönstret och färgerna ser skitig ut hur ren den än råkar vara. Den ska bli utvisad på studs. Jag har i flera år beundrat mina vänners eleganta trägolv. Parkett. Känslan. Doften. Ah!
Jag vill inte ha för ljust golv – absolut inte sånt där mjäkigt, lite hudfärgat. Usch. Men heller inte för mörkt. Det får således bli något mittemellan. Jag gillar den nedan till vänster, men den är aningen för mörk. Så kanske den till höger då. Dessutom i ek, vilket jag *hört* ska vara bra.
I hela mitt liv har jag drömt om ett rutigt köksgolv. Det hänger säkert ihop med att vi hade enorma svart-vit-rutiga golv i skolbyggnadens korridorer i låg- och mellanstadiet. Auktoritärt. Elegant. Lite högtidligt men ändå vardagligt. Nedan till vänster – så hett! Golvet till höger ser lite mjäkigt och smutsigt ut och det gillar jag som sagt inte.
Nedan till vänster har vi en billig plastmatta. Kan ju vara bra att veta om budgeten sprängs… Även om känslan inte alls vore densamma.
Till höger: rött är rätt! Fantiserade om att jag skulle ha ett grönt kök men när jag såg detta röda så insåg jag att jag äntligen hittat rätt. I själ och hjärta kändes det så.
Detta turkos-gröna är dock också väldigt elegant! Och till höger: jag gillar ju när det glittrar lite grann…
Snyggt och moget, men… nej, jag är inte den som inte vågar drämma till med något rejälare.
Det här är ju hur snyggt som helst!
Och kolla här då! Jag vill smaka på dem allihop! Minus den gråa då. Den gula färgen är också skön (faktiskt).
Men nej, rött ska det vara.
Hallen tror jag ska bli blå. Elegant blå. En djup och skön blå – ej urvattnad.
De ljusblå och ljuslila väggarna i vardagsrummet ska bli vita (chock!) och soffan ska vara grön (har beställt tygprover – bara att göra en sån sak är ju oerhört moget). I övrigt ska vardagsrummet ha gott om gröna inslag.
Det lilla, lilla sovrummet vet jag inte så mycket om ännu.
Ser fram emot att komma igång! Och jag ser fram emot att med egen kraft smälla hål i en vägg! (Bilder kommer så småningom!) (För vissa erotiskt laddade.)
Festligt gäng i min bostad?
Jag satt och googlade och råkade hitta ett par foton knäppta på hemgatan år 1966.
Och ja, detta glada gäng kanske satt i min bostad, ty så där ser det ut där hemma.
Ja, inte inrednings- och färgmässigt, men ändå.
Hmm. På nätet finns ju allt – finns det någon site där man kan kolla vem som tidigare bott på en viss adress? Tell me.
Internt: neddragna persienner redan då.