Renoveringen: Vacker päls

Igår kväll välkomnade jag återigen byggherren och hans slav – efter ytterligare spackling och slipning var det dags för isolering! Se så elegant isoleringspälsen är! Inte alls så där gul och eländig som barndomsminnena skvallrar om (och som det kliade!).
När jag nyss strosade till jobbet så noterade jag att i korsningen Sveavägen/Oxtorgsgatan pågår ett byggarbete. Några glada gossar och paranta pigor ä i färd med att bygga en vägg och dra på trissor – det ser ut exakt som hemma!
Min byggherre och hans slav är SÅ professionella och kunniga!

Renoveringen: Grå tinningar och superskada

Igår kom granngrabbarna (d.v.s. byggherren och hans slav) över och spackel, slip, spackel och elarbeten stod på agendan.
Slaven drabbades av de grå tinningarnas berömda charm och jag slet vidare med tapetjävlarna. Tack och lov är jag snart färdig. Ni anar inte hur många lager det finns (snart: fanns) på mina väggar. Och här och där har någon på femtiotalet smällt på den allra första vidriga tapeten i dubbla lager. ”För säkerhets skull då den ljusbrun-gula tapeten med bruna blommor ju är ack så vacker”, tänkte väl personen i fråga.
Jag blev skadad också (se bild). Funderade nästan på att åka till SöS för att bli rejält omplåstrad men jag blev avrådd.
skada!

Sebbe supersnusare

sebbe-liisa
Man får hoppas att telefonen inte ringer.

Sebbe får beröm här på kontoret.
Han är så ”lugn” och ”snäll” och ”fin”.
Ja, han är lugn dagtid, men på eftermiddagarna blir det liv i luckan.
Det kan man inte riktigt tro när man ser honom snusa sött på fönsterbrädan. Eller under mitt skrivbord. Eller under TV-bordet. Eller som nu, med huvudet på min väska.
Söta söta Sebbe.
Djur är bäst.