Privat: Arty morgon och… barn

God morgon, små sommarfjun. Ja, farbror har valt bort barn men är uppe med tuppen (sedan 07:56) p.g.a. grannbarna som springer – nu kommer icke-PK ordval – likt utvecklingsstörda indianer fram och tillbaka. Stampar och bankar. Och så skriker de rakt ut, som plågade griskultingar på väg till slakteriet.
Fruktansvärt.
Lovar att det är grannsubbans ungar – ja, subban som slängde ut granen på bakgården (ligger kvar) och sedan av någon anledning hatar mig så till den milda grad att hon vägrar hälsa, så där som man som reko och hyvens medborgare hälsar på sina grannar. MEN SKITSAMMA DÅ.
Ja, nu sitter jag här med ögonen i kors och hinkar kaffe. Tack och lov skiner solen. Började knäppa bilder på den men den syntes så klart inte. Då vände jag kameran mot mig istället och så här arty blev det.
Uppdatering: Som sagt – alla män är sjuka i huvudet. Se morgonens mail (och inte ens den lilla meningen kunde han skriva korrekt och riktigt).

As.

Det kallas konst

På morgontuben (ja, jag tog tuben då bågen är inlämnad för lagning på grund av er glaskrossaras!) läste jag Metro och med stor sorg i herrbröstet tog jag del av artikeln om ”konstprojektet” Det lite billigare, lite sämre bröllopet.
Vidrigt.
Här sliter vissa av oss år ut och år in för att överhuvudtaget få gifta oss och sedan görs det narr av det heliga äktenskapet.
”Redan vid anmälan skrivs skilsmässopapper under, och snart är samtliga brudpar frånskilda.”
Nej men så kul! Verkligen!
Ja, det är klart att det kallas konst.
Det enda som kan rädda detta projekt är att vissa av paren, som ju inte vet vilka de ska gifta sig med förrän det väl är dags, visar sig vara av samma kön.
Syd Skå