24h utan nikotin

Det första dygnet är avklarat, och vilket dygn sen!
Jag försökte hålla mig upptagen, vilket inte är det lättaste när man har mer eller mindre ”karantänat” i två månader. Hur många gånger kan man dammsuga, liksom?

Tillbringade största delen av gårdagen med att kolla klipp på youtube. Jag lade förresten upp ett klipp också, där jag läser ur boken Äntligen icke-rökare. Dock på finska (Stumppaa tähän). Från förra sommaren. Ja, jistanes. Det funkade inte den gången heller. Men upp i sadeln igen för ett nytt försök!

Så hur mådde jag igår då? Jo, du som någon gång har lagt av med nikotin vet ju. För dig som aldrig har upplevt detta elände så kan jag berätta att jag var yr och vimsig och oerhört grinig.
Jag är känd för att vara mycket tålmodig men nu var tålamodet som bortblåst och jag svor och betedde mig allmänt… eeh… pubertalt. Vilken tur ändå att endast min hund bevittnade detta.

Vimsigheten märktes av på så vis att när vi var ute på promenad så gick jag över gatan utan att kolla om vi hade grön gubbe eller ej. Det kanske inte låter särskilt dramatiskt, men det var det.
När jag skulle laga mat så insåg jag att jag hade satt på ugnen istället för plattan. Och inte nog med det. När jag sedan satte på plattan så hajade jag en kvart senare att jag satt på fel platta.
Såna här småsaker hände hela tiden. (Som ju kunde ha slutat i katastrof!)

Jag hade ont i huvudet hela dagen och jag var väldigt trött. Gick till sängs relativt tidigt och i morse hade jag ju ingen som helst lust att kliva upp eftersom jag inte hade morgonciggen att se fram emot.

Så där är vi nu.
Ska försöka fylla denna söndag med… någonting. Vad som helst. För att skingra tankarna och för att tämja eller ignorera mitt pissiga humör.

Tur ändå att jag spelade in det där videoklippet eftersom jag inte har kvar boken.

Allvarligt talat.
Hur svårt kan det vara? Jag har ”slutat” så många gånger. Jag har klipp på youtube från ca tio år sedan där jag ”slutade” snusa. Härregu’ ändå.
Vilket gift. Vilket manipulativt skitgift!

Idag.

Röda ångestdagar

Det är helgdag idag och jag ogillar helgdagar. Starkt.
Jag blir oerhört rastlös av att det är så tyst och lugnt överallt. Ironiskt nog är detta inte alls bra för själen min.
Jag bor längs en ganska hårt trafikerad gata i centrala Helsingfors och under dessa ”röda dagar” är gatan nästan helt tom på bilar. Även detta skulle man ju kunna tro att är någonting positivt – men nej! Jag blir bara rastlös. Jag vill ha sus och dus omkring mig. Det gör mig på något märkligt vis lugn inombords.

Tur ändå att inse att på eftermiddagen när jag och Blake var ute och småmotionerade, så hade Helsingforsborna gett sig ut på gator och torg. Det var en massa folk på väg mot Fölisön. Ivrigt lapade de i sig solens sensuella strålar. Ett och annat glåmigt vintertryne fick sig nog en lätt bränna.

Vilken tur att vi bor i en vacker stad och dessutom i en väldigt vacker stadsdel. Tack för det!

Väl hemma igen tog jag på mig hörlurarna och spelade Marta Sánchez, och medan hon med sin förvånansvärt mäktiga pipa sjöng spanska poplåtar så försökte jag få någonting gjort.
Alltså tömde jag alla mina garderober och gick igenom mina förvånansvärt många klädesplagg. Vinterkläderna sorterades ur och vissa kläder som jag fann otjänliga hamnade helt enkelt i soporna.

Ja, på detta vis fördrev jag denna tradiga helgdag. Snart är det vardag igen!