Svaga jag

De senaste två veckorna har jag varit väldigt nedstämd. Jag vet inte vad det beror på. Har känt mig lite som då för två år sedan. Då jag blev riktigt illa däran vilket resulterade i antidepressiva, terapi och sjukskrivning.

Precis som då har jag känt en enorm längtan efter att missbruka. Att bli hög. Att dämpa mina känslor, att bedöva mig själv.
Jag har vräkt i mig choklad, godis och snacks eftersom jag sedan barnsben lidit av en mild variant av bulimi (en vacker dag kanske jag bloggar om det). Det brukar dämpa en del men inte ens det har hjälpt. Nyss tog jag en rask extremt lång promenad med Sebbe för att komma på andra tankar men inte heller det var till någon nytta så jag gick och köpte snus!
Efter två och en halv månad sitter jag med en fet prilla under läppen och jag känner mig både yr och svettig. Snart illamående. Fatta så svårt det är att bli av med nikotinberoendet. Fatta att suget kan komma tillbaka så starkt efter så pass lång tid.
Jag planerar inte att återgå till snusandet på heltid… Men man vet ju aldrig. Kände mig bara så svag ikväll.
Och som vanligt hjälpte det en smula att skriva om det.
Update: Fy tusan så illamående jag blev. No more!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *