Jag tror inte på slumpen.
Jag tror på väldigt mycket.
Som exempelvis spöken, reinkarnation, Moder Jord, Skaparen.
Men slumpen tror jag inte på.
En kan gå hur långt tillbaka som helst i det egna livet för att se hur allt hänger ihop och hur en sak ledde till en annan.
Sedan tror jag förvisso inte att allt är exakt utstakat – utan jag tror snarare på ett slutmål och att vägarna dit kan variera.
Hade inte IB kommit in i mitt liv så hade jag aldrig lärt känna JA och hade jag inte lärt känna honom så hade jag inte åkt till Berlin för att hälsa på honom just den helgen då jag stötte ihop med min då blivande make EC på gatan.
Jaja, det slutade ju med skilsmässa men det var en bra relation som lärde mig mycket om både mig själv och om relationer. Dessutom fick jag ett fint efternamn. Och en hund nummer två hade jag inte skaffat på egen hand. Jag hade förmodligen heller aldrig besökt Brasilien.
För att inte tala om allt jag varit med om – alla människomöten och upplevelser – tack vare att jag dejtade ”Svanen” som tog mig till Stockholm där jag kärade ner mig i EA och en månad senare hade packat mina väskor och flyttat till den svenska huvudstaden. Som en naiv 19-åring.
Och hade jag inte varit ute och klubbat mycket så hade jag inte träffat KB och utan KB hade jag inte träffat PG som blev en av mina bästa vänner och genom vem jag fick ett jobb som jag stannade på och trivdes med under väldigt många år.
Hade jag inte levt ett par år tillsammans med ”Miljonären” så hade jag fortfarande trott att ett fett bankkonto är detsamma som lycka.
Och inte minst – hade jag inte träffat RJ så hade jag nog varit ganska förlorad vid det här laget.
När jag tänker tillbaka på alla människor som kommit och gått så kan jag i efterhand se varför de dök upp och varför de dök upp just när de gjorde det.
Till och med ”Psykopaten” fyllde sin funktion, även om det var väldigt jobbigt just då.
Han fick mig att inse att psykisk ohälsa inte är något att skämmas för och att det är okej att söka hjälp.
Att han sedan var en elak jävel är en annan historia.
Och detta då: hade jag som sjuttonåring inte blivit nedslagen av ett killgäng som tyckte att jag var fjollig – när jag de facto var ute för att köpa kondomer så att jag skulle kunna ha ett heterosexuellt samlag med min dåvarande flickvän… Då hade jag förmodligen en månad senare inte vandrat på den där gatan då jag stötte ihop med den unge mannen som blev min första manliga sexpartner.
Se där.
Livet är bra lustigt, är det inte!?