Igår kväll kollade jag på Eurovision 1977.
Det var så… anspråkslöst och elegant.
Det var ingen ’roliga timmen’ var och varannan minut, som det är i ESC numera. (Farbror är så trött på att allt ska vara så himla ’roligt’ hela tiden.)
Vokalisterna hade tagit på sig sina finaste dräkter/kostymer och håret hade lockats eller kammats i strikt sidbena. Här skulle man ju vara med i TV!
På denna tid hade artisterna oblekta tänder. De såg jättegula ut och det är lätt att glömma att det faktiskt är så naturliga tänder ser ut.
🇫🇮 Finlands fantastiska ”Lapponia” fick kvällens första tolva (se bild).
🇦🇹 Österriska flickorna i trion Schmetterlinge sjöng ”Boom Boom Boomerang”, så där som man gjorde på sjuttiotalet.
🇩🇪 (Väst-) Tyskorna sjöng – modernt – om att de skulle skicka ett telegram i den riviga biten som hette just ”Telegram”.
🇵🇹 Portugiserna sjöng om revolutionen i hemlandet och inte ett öga var torrt.
🇮🇱 Fantastiska Ilanit från Israel sjöng att ”kärleken är en sång för två” och belönades många år senare med att få låttiteln tatuerad på mitt sexiga ben!
🇧🇪 Belgien tippades som segrare. Gruppen Dream Express briljerade i den överkoreograferade popdängan ”A Million In One, Two, Three” men slutade sjua.
🇫🇷 Ett gäng fina franskspråkiga sjuttiotalsballader fanns så klart med, och Frankrike vann med ”L’oiseau et l’enfant”.
🇸🇪 Svenska Forbes sjöng om Beatles och hamnade som bekant på en välförtjänt sistaplats.
Det fanns en orkester samt dirigenter som åtnjöt stor respekt! Åh, vad skönt med riktiga instrument. Jag säger bara stråkar och blås!
Publiken då? ELEGANT. Kostymer och aftonklänningar. Här satts det ner och det applåderas (ivrigt!) men varken flaggor eller löjliga fjäderboor syntes till.
Åh, ljuva sjuttiotal!