Jag har just varit och köpt jeans.
Det var extra nervöst att shoppa denna gång eftersom jag insett att det inte spelar någon roll om byxorna kostar 200 kr eller 800 kr – de går, tack vare mina feta muskulösa lår på nolltid sönder i skrevet ändå.
Jag kilade således på lunchen ner till H&M på Drottninggatan och fick hjälp av först en (het jättetrevlig mörkhyad) man. Sedan av en (söt jättetrevlig mellanösternlooking) kvinna. Det blev alltså två par jeans eftersom jag inte ville göra någon besviken.
Jag fick lov att handla storlek 36 (de föreslog först 32 men dem fick jag inte ens upp över låren). Det ena paret är riktigt snygga, de andra är lite småfula men funkar hemmavid och jag måste sy upp båda paren.
Eller så ber jag min personliga fixargrabb att göra’t. Häromdagen var han hemma hos mig då han ville köpa en av mina avlagda mp3-spelare.
Han: Nå, vad vill du ha för den?
Jag: Om du rensar avloppet i badrummet är spelaren din.
I love my fixargrabb.