Jag är nog en aning slutsocialiserad just nu så det känns skönt att sitta ensam framför datorn. Sebbe är lite trött han också så han ligger och sover, ihopslingrad som en kanelbulle.
Jag blir lite trött på att le ibland. Jag kan vara jätteglad men helt slut i ansiktsmusklerna och någon frågar varför jag är sur/ledsen och jag svarar alltid uppriktigt att jag ler på insidan.
Så nu sitter jag här med trumpen min.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik