Raili

Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *