Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken

Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.