Till mina nuvarande och framtida vänner,
När jag först hörde talas om vad Kim håller på med blev jag både glad och lättad.
Det kändes som om någon annan i världen insåg att jag är något mer än bara en rubrik i en dramatisk scen i kvällsnyheterna.
Han bad oss att hjälpa honom visa er, Sveriges folk, medaljens baksida. Vår sida av historien. Jag sa till mig själv: ”Vad bra! Det ska jag göra i morgon bitti, så snart min chef är på annat håll.”
Nu är jag hemma. Ingen chef i närheten.
Men jag känner mig så trött och så liten. Jag tänker på er i ert vackra land, hur fjärran ni är från hela den här röran och jag har ingen aning om hur jag skulle kunna nå fram till er.
Hur kan jag få er att förstå min sida av konflikten? Vad f-n ÄR min sida av konflikten? Jag är lika förvirrad som alla andra. Jag är 30 år gammal, uppvuxen i norra Israel och jag har tillbringat fler nätter i skyddsrum än jag kan räkna – jag har sett saker som inget barn borde se. Trots detta finns det, nu när jag är äldre, inget hat i mitt hjärta. Det har det aldrig funnits.
Jag är inte någon expert på historia; jag kan inte säga vem som började; jag vet inte ens om det finns något hopp för mitt lilla land. Jag känner inte människorna på den andra sidan.
Men jag har araber som är mina vänner. Många av oss har det.
Jag ska inte ljuga – det är inte en perfekt harmoni. Saker och ting här är så komplicerade så jag vet inte ens hur jag skulle börja. Men en sak vet jag – i Israel är namnet ”Shalom” (fred) mycket vanligt. Det är namn på människor, gator, restauranger, huvudtrafikleder, hotell, skolor, byar, o.s.v. När vi svarar i telefon, säger vi ”shalom”. Vi använder ”shalom” som hälsning när vi kommer och när vi går. Ordet ”fred” finns i vår vardag. Min grundskola hette ”Shalom Aleichem”.
Vi har så många sånger om fred, om shalom – både gamla och nya – sånger som finns i vår israeliska DNA för evigt. Ni måste få veta detta. Jag känner att jag måste förklara detta. Självklart har vi våra radikala. Ni har dem också. De finns överallt.
Israelen i gemen är fredslängtande. Ni kanske har svårt att tro det – men shalom, fred, finns i vår mentalitet.
Men vi är trötta. Jag känner det. Jag ser det i människors ögon. Det har varit 60 år av oavbrutet krig. Vi har alla drabbats hårt. Ibland känner jag det som om vi har att göra med brutala, galna terrorister och ibland känner jag att jag vill sträcka ut min hand till dem, eftersom de antagligen är lika trötta som jag.
”T”
Översättning: Ingrid Olsson
Read this letter in English.