Klockan är drygt elva och jag har vaknat, rakat trynet, duschat, varit ute med Sebbe, druckit en proteinshake med vaniljsmak.
Sent igår när jag var på väg hem till Hundvakten + sambo fick jag ett sånt där leende. Jag var på väg ut ur t-banan och en yngling som gick framför mig var just på väg att släppa svängdörren vid spärrarna då han kastade en blick bakåt, ryggade tillbaka och höll upp dörren åt mig. Han fyrade av ett bländande leende och jag pep; “tack”. Jag blir så glad av sånt.
Sen kunde jag så klart inte somna (inte pga leendet alltså). Det är just därför mina dagar som kvällsarbetare äro räknade. Jag blir fucked up.