När ”två glas vin” aldrig räcker

Jag saknar att kunna dricka alkohol.
Efter (väldigt) många om och men har jag insett – och nästan accepterat – att jag är allergisk mot alkohol.
Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat; jag dricker tills det inte finns någonting mer att dricka, eller tills jag slocknar.

Det var länge sedan nu som jag kunde dricka så där sofistikerat och ”normalt”. Med handen på hjärtat så kommer jag knappt ihåg en sådan tidsperiod då jag kände mig nöjd efter ett par glas. Jag har nog alltid velat ha mer. Och mer.
Vissa kan ”lära sig” att dricka med måtta. Skulle jag kunna göra det? Jag vet inte. Men jag tror nog att svaret är nej.

När jag, strax före att covid-19 bröt ut, återvände till arbetslivet så kände jag för första gången på länge den där längtan efter ”ett par glas vin efter en tung och lång arbetsvecka”. Den här gången fick jag dock försöka klara mig utan den ”ventilen”. Det var inte helt lätt att hitta ett substitut. Jag lyckades faktiskt inte med det.

Det är en sorg att inte ha just den ventilen – att inte kunna njuta av alkohol som ”normala människor”.

Om bland annat detta kommer jag att skriva mer om i kommande inlägg.

Tack förresten för all positiv respons gällande min nystart av bloggen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *