Namedropping

Ibland tänker jag på namn. Som till exempel vad mitt eventuella barn skulle få heta. Tjejnamn är lättare. Däremot finns det väldigt få vanliga så kallade “svenska” killnamn som tilltalar mig. Två som jag tycker är mycket fina är Richard och Fredrik. När jag för länge sedan fick höra att min vän Richards bror heter Fredrik övervägde jag att ge deras föräldrar något slags pråligt pris.
Sebbe (min hund om nu någon har missat det) skulle egentligen – om han varit tös som jag först trodde – hetat Sue Ellen och som gosse skulle han fått bära namnet Clifford. När jag sedan satt med lillvalpen i mitt knä på väg hem insåg jag att han inte alls såg ut som en Clifford. Snarare Sebbe. Och inte Sebbe efter mitt ex-ex-ex Sebastian som mina kamrater först trodde utan efter Army of Lovers-låten Sebastién. För att hylla Sebbes franskbelgiska arv kallar jag ibland på honom just så där franskt; Sebastiooon.