Något labil kanske

Trots att jag känner mig två sekunder från en fet höstdepre får nikoabstinensen mig att skratta okontrollerat. Det känns absurt. Jag skrattar åt allt, speciellt när jag och Sebbe är ute. Det slutar med att jag tar fram mobilen och låtsas skratta i den.
För övrigt; blä, blä, blä, boring, boring, boring.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *