Music gets the best of me (but guess who gets the rest of me)

Förresten. Musik är ju det bästa som finns (okej, förutom Sebbe och karlar dårå) och visst är det en helt fantastisk känsla när musiken tar över en. Som nyss när jag lite halvnere och psykiskt tokstressad stod och diskade. Plötsligt var det som om jag klev in i en helt annan sinnesstämning. Jag kände mig fri och lycklig och var tvungen att stänga av vattenkranen, höja musiken och helt enkelt dansa loss ett tag.
Sedan tog låten slut och jag återgick till diskandet.