Tro det eller ej, men Dansken är fortfarande kvar.
Även om vi inte är ett par var det… trevligt… att komma hem och upptäcka att
1) disken var borta
2) någon frågade: “vill du ha kaffe?”
Ni sambos vet inte hur bra ni har det.
Även om det är underbart att vara ensam då och då (ganska ofta till och med).
Sebbe älskar honom. Det är ett stort plus.
Igår såg jag äntligen Sex and the City-filmen. Dansken och jag slog oss ner med popcorn i ett hav av unga brudar. Jag tror vi var fyra herrar i salongen. Och jag förstår inte hur min, uppenbarligen iskalla, väninna Gucci “gillade filmen men inte fällde en enda tår”.
Jag var tårögd mest hela tiden.
Läs inte vidare om du inte vill veta mer om filmens innehåll.
Okej.
Jag tyckte mycket om filmen och den berörde mig som sagt. Lite besviken var jag över det faktum att bröllopet hade så stor roll i det hela. Jag är inte särskilt intresserad av bröllop. Eller bröllopsklänningar.
Filmen var heller inte lika g-l-a-d som jag förväntat mig. Depressionen i Mexiko gjorde mig lätt deprimerad.
Men nog skrattade jag gott också. Samanthas repliker var oftast guld värda och Charlotte var ljuvlig. Mirandas hår var tyvärr lite fult igen och Carrie passar inte i mörka lockar.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik