Mer eller mindre isolerad

I onsdags morse fick jag ett SMS där det stod att resten av veckans inplanerade göromål bryskt ställts in.
Så vad har jag och Blake hittat på sedan dess då? Vi har varit hemma.
Har man hund så måste man ju gå ut några gånger per dag men utöver våra promenader I DET EXTREMT VACKRA VÅRVÄDRET så har vi bara ugglat i bostaden.
Jag har passat på att städa och sortera och läsa och spela en massa pop. Nyhetssändningar och poddar har rullat i bakgrunden mest hela tiden; det är dramatiska tider vi nu lever i.

Jag blir en smula provocerad av alla gamlingar som vaggar runt på gatorna. STANNA HEMMA. Ta denna smitta på allvar!

I övermorgon ska jag börja arbeta igen och det känns minst sagt onödigt att jag ska skumpa runt i kollektivtrafiken i två timmar per dag mitt i detta smittokaos. Får väl se hur länge arbetsplatsen håller öppet innan dörren bommas igen.

Jag har tänkt på det här med handhygienen…
Jag slår in portkoden.
Öppnar dörren.
Öppnar nästa dörr.
Trycker ner hissen.
Öppnar hissdörren.
Trycker på våningsknappen.
Skjuter upp hissdörren.
Plockar fram mina nycklar.
Låser upp. Vrider på handtaget.
Drar igen dörren. Plus mellandörren.
Tar av mig jackan med mina virusindränkta händer.
Tar av Blakes koppel.
Tar av mig mössan och skorna.
Öppnar badrumsdörren. Slår på kranen. Tvättar händerna och torkar dem.
Alkogel på händerna.
Men nu har jag ju kvar en massa virus på till exempel byxorna.
Slutsats: det går ta mig tusan inte att undvika corona.

gilla och dela:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *