Jag överreagerar…

…men ändå inte.
Hur som helst. Det var en vidrig dag det här. Den blev dock bättre strax innan jag skulle lämna kontoret.
Som ni förstått är jag en vän av ordning och reda och att leva i limbo är det absolut värsta jag vet. Finns det dåliga nyheter så leverera dem så att jag vet hur landet ligger.
Det bästa med att vara jag är att jag har många fina vänner som orkar lyssna på mitt pladder. I förrgår var det A och Gucci. Idag var det H och min tjusige isravän Ron. En bonus är att samtliga kommer från, så att säga, helt olika utgångslägen, så jag får input från en hel drös olika synvinklar. Tack för det och puss på er.
Nu ska jag försöka ta mig samman och njuta av en ledig ESC-helg. Ska börja med att diska mitt enorma berg och småplocka lite. Därefter ett glas rosé på balkongen och kanske går jag ut en sväng med en vän i afton.
Saknar Y. Ja, det gör jag. Han finns där så fort jag slår upp ögonen (och även i mina drömmar nästan varje natt). Han finns där när jag åker till jobbet (och lyssnar på albanska låten (nedan) och får tårar i ögonen klockan halv sju på morgonen). Han finns där när jag jobbar och tar lunch, kommer hem och slöar i soffan. Han finns där hela hela tiden. På gott och ont. Det är gott men oerhört plågsamt. 2 kilo har jag gått ner sedan jag kom hem. Har ju inte kunnat äta. Hoppas det vänder nu. Fick i mig en hel grönsallad idag. Viktminskningen får dock så klart gärna fortsätta på samma linje.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *