Jag som klagat så på att jag inte orkar längre insåg i natt att jag visst gör det. Jag var ute med Micke-Ulla – heeela natten. Ibland bara måste man dricka en massa sprit, berätta sånt man burit inom sig alltför länge samt ha minnesluckor. Det är lite förlösande på något sätt. Vi var på Torget och Connection och även Aronson fick bevittna mitt mer vulgära jag. Jag såg dessutom världens vackraste människa och lät Micke-Ulla berätta berätta det för honom. Minns dock ej hur det slutade men vaknade hursomhelst med Sebbe som enda sällskap.